Hanna tittade på klockan, efter tre intensiva timmar i kassan började magen högljut tala om att det nog borde va dags för lunch snart. En halvtimme kvar innan rast så det var bara att jobba vidare. Trots att morgonen känts så motig hade det så här långt ändå varit en ganska bra dag med mycket kunder varav de flesta av nån anledning verkade var på ganska bra humör. Hon hade bemötts av idel leenden och trevligt småpratande hela för middagen så vid det här laget var hon på ett ganska gott humör. Till skillnad mot hur det kunde vara en vanlig tisdag förmiddag så hade de senaste timmarna passerat ganska fort och hon var för tillfället rätt nöjd med sin placering i kassan. Hon kunde ju inte förneka att morgonens oväntade kollision lite smått bidrog till hennes glada humör. De få stunder när det varit tomt på kunder och hon hade upplevt tillvaron lite småtrist hade hon helt enkelt ägnat sig åt att fantisera om den pliriga blicken och det smittsamma leendet. Efter en stunds intensivt funderande hade hon dessutom kommit underfund med vart hon sett honom förut. Det var ju den alltid lika glada grabben som brukade stå i korsningen vid pressbyrån och dela ut små färgglada flygblad. Det var inte första gången hon fascinerats av den intensiva blicken även om hon aldrig tidigare vågat möta den. Hon hade nog till och med vid tillfälle tagit emot ett av hans reklamblad men hur hon än ansträngde sig kunde hon inte för sitt liv minnas vad det handlade om. Det enda hon kunde komma ihåg var att rubriken innehöll nåt pojknamn, men mer än så lyckades hon inte dra sig till minnes.
Hon kastade åter en blick på klockan, knappt fem minuter till hon skulle bli av bytt. Som en bekräftelse på att det verkligen var dags för en välförtjänt luchrast gav magen ifrån sig ett ganska högljut knorrande och hon log generat när hon förstod att den äldre damen som just var på väg att betala sin skogaholmslimpa och två liter mellanmjölk också hade hört det.
- Ja, det är inte utan att man blir lite hungrig så här dags, sa damen leende när hon fick tillbaka växeln på sin hundralapp. Hanna log tillbaka och såg tacksamt att Britta, den äldsta av hennes arbetskamrater, nu närmade sig för att byta av henne för en halvtimmes paus.
Redan innan Hanna hade tryckt ner handtaget på personalrumsdörren kunde hon höra de välbekanta rösterna och de klingande skratten inifrån. Moa och Sofie var som vanligt snabba med att komma på rast och redan innan hon öppnade dörren visste hon vad deras samtal handlade om. Trots att det var tisdag var det första dagen på arbetsveckan för hennes båda unga kollegor och hon var övertygad om att det var helgens alla små äventyr som avhandlades mellan tuggorna av kycklingsallad med fettfri dressing. Hon hejdade sig kort och funderade hastigt över om hon skulle ta med sig sig lunchen och leta upp nån tom vrå i förrådet istället men kom snabbt fram till att hon inte orkade möta alla undrande blickar denna tisdagsförmiddag. Det var inte det att de var otrevliga på nåt sätt men Hanna hade helt enkelt inte lust att hitta på en massa spännande små vita lögner som svar på den obligatoriska frågan om vad hon gjort för skojigt i helgen. Visst, hon kunde ju alltid säga som det var för omväxlings skull men det var inte så enkelt att rakt upp och ner erkänna att den gångna helgen hade varit lika förutsägbart tråkig, trist och hopplös som alltid. Att hon var ensam helt enkelt, helt ensam.
Hon tog ett djupt andetag, tryckte ner handtaget och gick in.
- Hahaha, ja Mia är faan inte klok! Hon va helt galen på den där snubben, jag va tvungen att släpa med henne till toa så hon inte skulle slå ner honom.
- Att jag missade det! Vad va det för nån då? Har du sett honom förr?
Hanna log för sig själv. Likadant varje gång. Moa och Sofie drog den ena sanslösa historien efter den andra i ett försök att verka mest intressant. Så tyst och diskret som möjligt smög hon fram till kylskåpet för att hämta plastburken med ris och korvstroganoff som skulle värmas i den vid det här laget ganska slitna micron. Som alltid konstaterade Hanna att den välanvända microugnen skulle behöva en rejäl omgång med skursvampen, och precis som vanligt visste hon att det inte skulle bli av i dag heller.
Piiiip! Två minuter och lunchen var klar.
- Så, vad har du gjort i helgen då?
Sjutton också, hon hade nästan börjat hoppas att de skulle ha så fullt upp med sina egna historier att de inte skulle ha tid att fråga henne. Hon drog på svaret medan hon rörde om i korvstroganoffen. För att vinna lite tid låtsades hon som att hon inte hört den vardagliga frågan och gick vidare mot kranen och hällde upp ett stort glas kallt vatten.
-Hallå!! Hanna, står du och sover? Hon kunde höra att Moa inte tänkte ge sig utan förväntade sig ett svar. Och det var väl inte så konstigt, för de flesta människor var det en helt naturlig fråga som knappast borde upplevas som vare sig särskillt krävande eller påträngande. Det handlade ju bara om lite småprat vid lunchbordet.
- Oj förlåt, vad sa du? Hanna försökte låta obesvärad.
- Jag undrade bara vad du haft för dej i helgen.
- Ähh, jag har inte gjort nåt särskillt. Har bara varit hos min kusin i Göteborg, vi va ute på lördan och träffa lite folk men annars var det rätt lungt. Hanna hoppades att det lät så naturligt som hon önskade och att de inte skulle börja fråga om detaljer....
- Va kul! Vart gick ni nånstans då?
- Aah, jag kommer inte ihåg vad stället hette, det va nån liten pub, jättemysig men inte så välkänd tror jag......Hon tog dagstidnigen och satte sig vid bordet närmast dörren och hoppades att de skulle förstå vinken och lämna henne i fred.
- Du skulle sett den där bruden som Micke fick ihop det med, måste vart desperat asså........
Hanna andades ut, de hade tydligen tappat intresset för henne för den här gången och hon kunde i lugn och ro ägna sig åt sin medhavda matlåda och lokaltidningens vardagliga nyheter. Efter rasten var det dags att plocka upp varor på mejeriavdelningen. Skönt, då kunde hon va säker på att slippa besvärliga frågor.....dessutom skulle hon ju ha massor av tid att fantisera vidare, om två djupblå leende ögon. Det skulle nog bli en rätt bra dag ändå.....
Fortsättning följer.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar