Vart är vi på väg egentligen...??

Det är ju näst intill omöjligt, som politiskt intresserad och engagerad, att i dagar som dessa undvika att göra ett inlägg om det som händer inom Sveriges största parti för tillfället. För oavsett vart man har sina sympatier är det ju svårt att inte beröras eller åtminstone förundras över det som sker.

Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag egentligen inte har någon bestämd uppfattning om Håkan Juholts insats som ledare för socialdemokraterna, inte heller om hans insats inom den svenska politiken genom åren. Däremot tycker åtminstone jag att det verkar som han har varit utdömd och chanslös redan från början. Huruvida det beror på hans kvalitéer som partiledare eller hans förmåga, eller om man så vill oförmåga, att föra partiet i rätt riktning ska jag låta vara osagt.

Jag tror egentligen inte att det hade spelat någon roll vad han hade gjort eller presterat, motståndet både i och utanför partiet var för starkt redan på förhand. Och i ett sådant läge krävs det inte många misstag för att man ska hängas offentligt.

Det som på allvar oroar mej med hela den här karusellen är det ansvar och den makt som på nåt sätt vilar på enskilda personer. Svensk politik i dag handlar allt mer om enskilda individers förmågan att föra sig och charma mediavärlden än om ideologier, åsikter och värderingar. Det spelar inte längre så stor roll vad partierna står för, det viktigaste är att ha mediatränade människor i toppen som kan trollbinda och locka till sig tillräckligt många väljare.

Visst krävs det trygga och karismatiska ledare som har förmåga att föra fram sitt politiska budskap men är det inte lite skrämmande när ett helt lands politiska framtid på nåt sätt står och faller med en handfull människor. För vem funderar egentligen i dag på vad Socialdemokraterna står för som parti? Finns det någon journalist i media-Sverige i dag som vågar ta sig tid att verkligen lyfta fram vad partierna står för, istället för att ägna spaltmeter efter spaltmeter åt att hänga ut enskilda partiledare? Antagligen inte, det lär ju knappast sälja några lösnummer.

Jag önskar och hoppas verkligen att vi någon gång i framtiden ska återvända till det som politiken i grunden handlar om - ideologier, åsikter och värderingar. Att partiledarna återgår till att vara partiernas språkrör och ansikte utåt och inget annat. Så att när Håkan Juholt, eller någon annan partiledare för den delen, trampar i klaveret handlar det om just Håkan Juholt och inte hela socialdemokratiska partiets framtid.

Och när vi nu ändå är inne på ämnet trygga karismatiska ledare så tror jag att jag inte är den enda som i dagar som dessa mer än någonsin saknar Anna Lindh. För oavsett vad jag tycker om att enskilda individers förmågor har för stort inflytande över svensk politik så går det inte att förneka - hade Anna Lindh varit i livet i dag är jag övertygad om att Sverige hade varit ett helt annat land...om inte bättre så i alla fall betydligt humanare.