....ska ju förhoppningsvis vara något som alla ungar ser fram emot med spänning, glädje, lite pirr i magen och en massa positiva förväntningar. Nu vet vi ju dessvärre allhop att den beskrivningen ligger ganska så långt från verkligheten för oroväckande många barn och ungdomar runt om i vårt avlånga land. Och det är ju sorgligt nog så varje år.
Frågan är vad vi vuxna är beredda att satsa för att göra något åt det här, för det går att göra en hel del mer än det görs i dag. Jag är inte så naiv att jag tror att vi kan utrota dessa problem helt och hållet men det är ju både pinsamt och beklämmande att se hur fjuttiga de insatser är som görs i dag. För det allting handlar om är resurser och prioriteringar. Och det finns inga ursäkter för att prioritera fel!
De beslutsfattare som inte begriper att barn som känner sig ensamma och otrygga och går runt med en ständig klump av oro inte lär sig någonting bör skaffa sig ett annat jobb. Det kan inte vara så svårt att lägga resurserna på rätt sak - för det som fattas är kompetenta och engagerade vuxna som ser verkligheten och dessutom vågar ta tag i den.
Och till alla vuxna som på ett eller annat sätt har med barn att göra oavsett om du är lärare, ungdomsledare i fotboll, fritidspedagog eller helt enkelt förälder - du får inte blunda, DU FÅR ALDRIG BLUNDA!! För att se när det händer och sen vägra ta tag i det är oförlåtligt!!! Fega och konflikträdda vuxna bör inte ha något med ungar att göra - det är ditt, mitt och ALLAS ansvar att se till att göra vårt bästa för att se till att de barn och ungdomar som finns i vår närhet känner sig trygga, älskade och önskade.
Så nu är det dags att göra gemensam sak och vända den här trenden - för även om det kan kännas som en omöjlig uppgift är det aldrig försent. Men det här arbetet kan inte vänta tills i morgon eller nästa vecka - det här arbetet måste börja NU!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar