Det var ju som bekant Pride-festival i Stockholm förra veckan med det traditionsenliga paraden som avslutning. Och visst verkar det festligt och gemytligt på ytan men man kan ju inte låta bli att undra hur det egentligen är att leva som homo- eller bi-sexuell i Sverige i dag. Vi tillhör ju tack och lov ett av de mest vidsynta och tolleranta länderna i världen men trots detta kommer det skrämmande rapporter om att det var fler kränkningar och trakasserier mot deltagarna i år än det någonsin varit tidigare...så då kan man ju undra hur det står till med vårt så "fria" samhälle egentligen.
Såg en dokumentär tidigare i veckan, som jag dessvärre inte minns namnet på, som handlade om de homosexuellas situation på 60- och 70-talet innan en mindre revolution förändrade både samhällets och många enskilda indivders syn på det här med sexualitet. Det som skrämde mej var att jag insåg att trots att 40 år sedan kan låta som en evighet så är det ändå inte så väldigt länge sen. Dessvärre tror jag inte att det är tillräckligt länge, det tar tid att förändra ett samhälles trångsynta människosyn i grunden, och jag är rädd att det finns alldeles för många som ännu inte kommit särskilt långt när det gäller det här.
Kan ni fatta att man för bara 40 år sen kunde hamna i fängelse om det visade sig att man hade haft sex med någon av samma kön? Och kan ni förstå att man åkte runt i skolorna och varnade unga människor för detta syndiga leverne? Nu pratar vi visserligen om dubbelmoralens hemland USA och vi får väl hoppas att vi har kommit något längre....men jag är som sagt inte helt övertygad.
Frågan är ju vad det är som skrämmer de människor som fortfarande går runt och tycker att homosexuella borde utrotas och att alla de som väljer att leva utanför den förväntade normen tillhör samhällets bottenskickt. Vad är det som är så läskigt med att människor älskar varann? Hur kan något som bara handlar om kärlek vara så otäckt att vissa är tvungna att kränka, trakassera och misshandla oskyldiga människor?
Men det är väl som med allt annat som är främmande, det man inte förstår och det man inte kan något om är skrämmande. Problemet är väl att de som är allra räddast inte heller är intresserade av att lära sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar