Tänk att det är 20 år sen....

Tyst; vad är det för musik jag hör när vinden andas snål?

Det är månens underbara finger över dödens säckpipshål.

Vi träffas på Orkney över en tolvårig malt

och sjunger våra liv för varandra i stormen.

Tänk Micke att det redan gått 20 år sedan du valde att lämna oss. Du ska veta vad många gånger jag funderat över vad du skulle gjort nu om du valt att leva vidare. Du hade hunnit bli 50 år vid det här laget.

Du var en av de klokaste och mest intelligenta människor jag träffat. Det kanske var det som var problemet - bördan blev kanske nånstans alldeles för stor att bära.

Jag hoppas att du fann det du sökte och att du är lycklig vart du nu är. Kanske ses vi en dag och sjunger våra liv för varandra.....i stormen