Jag blir ofta lite bekymrad och faktiskt smått förbannad när jag möter människor som på nåt sätt verkar tycka sig ha rätten att var nedlåtande mot andra människors val av liv. Just den där sorten om verkar se ner på de som inte väljer att leva som dem eller som på nåt sätt tror att deras liv är så mycket mer meningsfullt och givande än alla andras. De som väljer att lite stöddigt döma de som valt "svenssonliv", eller som av olika anledningar inte tycker att det är nödvändigt att flänga jorden runt, ha femton olika jobb inom en tioårs period eller flänga runt på olika fester och tillställningar varje helg.
Vem är det egentligen som har rätt att avgöra vad som är meningsfullt för mej?
Så här kommer en liten lista på sånt som jag tycker gör mitt liv extra givand och sen om ni andra tycker det verkar vardagligt tråkigt så är det upp till er, jag dömmer inte över era liv så då kanske ni kan låta bli att döma över mitt!
Saker som gör MITT liv meningsfullt:
Min familj - det är väl helt självklart för de flesta men det jag uppskattar mest är det där att de verkligen känner mej och inte har en massa förväntningar på att jag ska gå runt och va trevlig hela tiden. Vill jag va tråkig och hålla käften en timme så vet de att det inte handlar om dem utan bara är för att jag vill!!
Mitt jobb - självklart ska men inte jobba ihjäl sig men jag håller inte alls med om uttrycket:" man lever inte för att jobba utan man jobbar för att överleva". Om jobbet råkar va min passion då? det är väl ingen som skulle komma på att säga till Zlatan att ta det lite lugnt och inte jobba ihjäl sig - jag tror inte på nåt sätt att hans jobb är mer meningsfullt än mitt, betydligt bättre betalt men inte mer meningsfullt!
Mitt hem - låååångt ifrån perfekt men det är mitt!!! Och där vill jag helst bli lämnad i fred!!
Ensamhet - jag är en oerhört social varelse men samtidigt väääldigt beroende av att få vara ensam. Jag har faktiskt varken tid eller lust att umgås med andra barnfamiljer eller par på helgerna, jag är fantastiskt nöjd med att bara hänga med dem jag bor ihop med, eller helt själv.
Att bara gå hemma och göra det jag känner för när jag är ledig - har aldrig känt nåt större behov av att ge mej ut på en massa resor runt om i världen, visst finns det platser jag jag skulle vilja se och saker jag skulle vilja uppleva men än så länge vet jag inte riktigt om det är värt priset. Måste ju trots allt snåla in på någon annan vardagslyx för att kunna unna sig det. dessutom är ju själva transporten oavsett det handlar om bil, båt, flyg eller tåg ganska så plågsam för den som redan har ont, vet inte om det är värt det priset heller. Tycker det är rätt mysigt att gå hemma och ta dagen som den kommer!
Böcker - jag vet att jag tjatar men man måste nog ha haft den där speciella läsupplevelsen när man känner sig ett med personerna i boken för att förstå mitt beroende. Tänk vad många äventyr man får va med om för en billig peng!
Alla dessa ungar jag har förmånen att se växa upp - att få följa den tjurskalliga, tonårsstöddiga sexåringens väg mot att bli en fullt socialt fungerande och ansvarsfull trettonåring är för mej personligen oerhört givande. Om man sen har turen att få fortsätta vara med och ta del av utvecklingen genom den händelserika tonårstiden fram tills de blommar ut till alldeles fantastiskt sympatiska unga människor så är det en stor ära. Jag bara älskar att ha förmånen att få vara med på resan.
Te - jag kan helt enkelt inte leva utan!!!!!!
Det finns självklart en himla massa mer saker men - jag har turen att dagligen få omge mej med människor jag älskar och som ger mej lycka i själen, jag har ett jobb som jag går till med glädje VARJE dag, jag har ett hem där jag får vara ifred och samla kraft och jag har pengar så jag kan ta hand om mej själv och min familj - vad mer kan man begära???!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar