Jag tycker att det här är en epidemi som sprider som en löpeld i vårt så kallade civiliserade samhälle. Från det att de små liven lämnar den trygga livmodern och ända upp i vuxen ålder verkar det som att det allra viktigaste och mest livsnödvändiga för en trygg uppväxt är att våra avkommor har hysteriskt roligt HEEEELA tiden.
Självklart vill vi väl alla att livet ska vara så roligt som möjligt men det innebär ju inte för den skull att tillvaron måste förgyllas med en ständig guldkant där hela världen är som ett enda stort nöjesfält vars enda uppgift är att roa alla mellan 0 och 20 år.
På nåt sätt känns det som vi är livrädda för att våra barn ska behöva uppleva de som för tidigare generationer kallas vardag. Redan från den första stund de håller sina små änglar i famnen för första gången verkar allt fler föräldrar se som sin huvuduppgift att roa, aktivera och underhålla sina barn. De ska på babysim, öppna förskolan, babygympa, sång och lek, babymassage, mm, mm, mm.........för att sedan fortsätta med alla möjliga och omöjliga aktiviteter under hela uppväxten. För vems skull, undrar jag??
Självklart har man som förälder ett ansvar för att ge sina barn en så stimulerande och utvecklande barndom och ungdomstid som möjligt men det behöver ju inte för den skull innebära att livet måste vara en enda stor latjolajbanlåda med oavbruten underhållning för det. För vad är det som är så fruktansvärt med att tvingas stå ut med vardagen och att faktiskt ha lite tråkigt ibland?
Jag är övertygad om att vi gör våra ungar en björntjänst om vi hela tiden försöker lägga allt till rätta och använder all vår kraft och energi till att underhålla och roa våra små älsklingar. Hur ska de då så småningom hantera tillvaron när vardagen och allvaret till slut kommer i kapp dem? Hur vi än vrider och vänder på det så kan inte allting i livet hela tiden vara roligt och det måste vi ju ändå nånstans lära oss acceptera, så även våra barn.
Hur ska de hitta motivationen till att ta sig igenom nio års skolgång om de hela tiden förväntar sig att allting ska va kul? Plugga glosor är inte roligt, men det är kul att få bra resultat på proven, räkna oändlig mängd mattetal kan också va urtrist men man kan faktiskt ha nytta av det framöver, städa rummet är dötråkigt men det känns skönt när det är klart......hela tillvaron är ju full av motgångar och tristess som vi alla måste lära oss hantera.
Det måste ju ändå få finnas någon slags vardag där man är så illa tvungen att stå ut med att ha lite tråkigt ibland, helt enkelt för att det är en del av livet. Och hur ska man kunna uppskatta det roliga och fantastiska i livet om det aldrig finns sånt som är trist och tråkigt?
Så snälla föräldrar, låt era barn ha lite tråkigt ibland - så blir det roliga såååååå mycket roligare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar