Det finns så himla många människor som jag tycker såå mycket om...

så jag blir varm och glad i hela kroppen!!

Jag önskar så att jag kunde vara med dessa människor alltid och hela tiden.

Man kanske skulle ta och starta ett litet kollektiv där man bjuder in alla dessa människor. Så kan jag ju få bo tillsammans med dem och då också vara lycklig och glad heeela tiden.

Frågan är ju bara om alla dessa människor tycker lika mycket om mej så att de skulle nappa på förslaget.......???

Nu har det börjat på allvar!!

Nu äntligen känns det som sommarlovet har kommit igång på allvar! Solen skiner, det är lagom mycket barn och det finns tid att bara umgås och ha roligt.

I dag utbröt världens vattenkrig mellan min allra bästaste kollega och vän, Maria och våra kaxiga sommarjobbare. ( Jag var helt oskyldig ) Det slutade med att Maria, till många ungars förtjusning, hamnade i poolen med kläder om och om och om igen.

Det är sånt som bara kan hända på vårt halvgalna fritids när det är sommarlov, hur många andra får chansen att leka hela dagarna och dessutom få betalt för det? =)

Vilken tur att man har det jobb man har, vart skulle man annars få utlopp för sin barsligt halvgalna sida.

I morgon är det dags för en ny sammandrabbning, jag har laddat med värsta vattenkanonerna ( sicken tur att ungarnas pappa alltid ska köpa det största och värsta) hehehe......

Nu gäller det bara att välja sida...... Det beror helt på hur blöt jag kan tänka mej att bli. Får se i morrn vilka som verkar ha övertaget.

Kanske ska hänga på sommarjobbarna ändå, då är det nog störst chans att jag slipper hamna i poolen :))

Hur plågsamt det än är så har jag hellre ont i kroppen än i själen

Den här Micke, den är bara för dej...

Tänk att det är 20 år sen....

Tyst; vad är det för musik jag hör när vinden andas snål?

Det är månens underbara finger över dödens säckpipshål.

Vi träffas på Orkney över en tolvårig malt

och sjunger våra liv för varandra i stormen.

Tänk Micke att det redan gått 20 år sedan du valde att lämna oss. Du ska veta vad många gånger jag funderat över vad du skulle gjort nu om du valt att leva vidare. Du hade hunnit bli 50 år vid det här laget.

Du var en av de klokaste och mest intelligenta människor jag träffat. Det kanske var det som var problemet - bördan blev kanske nånstans alldeles för stor att bära.

Jag hoppas att du fann det du sökte och att du är lycklig vart du nu är. Kanske ses vi en dag och sjunger våra liv för varandra.....i stormen

Säga vad man vill om den här mannen, han kunde göra musik som ingen annan! Kan inte låta bli att undra vad världen gått miste om.....

Fattar inte varför vissa filmer och TV-serier blir sån "kult"

Det märkliga är, tycker i alla fall jag, att det oftast är serier och filmer som jag tycker är i det närmaste skräp eller som jag i alla fall inte alls begriper tjusningen med.

Det började på 90-talet med Twin Peaks! Kommer ni ihåg den?? Jag förstod aldrig det fantastiska utan tyckte mest det verkade som producenterna bestämt sig för att stoppa in så många märkliga karaktärer och händelser som möjligt, röra om och hoppas att folk skulle svälja det med hull och hår. Och med tanke på hur mycket det skrevs och snackades så kan man ju lungt säga att de lyckades.

Sen har vi 48-timmar som jag faktiskt följde de första säsongerna men som började kännas patetisk efter två vändor. Jag menar, hur länge tror man att man kan köra samma story om och om igen??

Ja, och sen kom ju Lost. Även där gjorde jag ett seriöst försök men gav ganska snart upp när det kändes som enda målet med den serien var att skapa så många märkliga mysterier som möjligt och att sen skruva det ett helt varv till.

Och nu är det Twilight som är på tapeten. Visst, filmerna är väl helt okej men inget som är värt att jaga upp sig nämnvärt över. Jag tycker att de är både förutsägbara och faktiskt rätt mesiga. Förlåt Maria men det tycker jag.

Det finns ju hur många exempel som helst och jag kan inte låta bli att undra vad det är som gör att vissa företeelser blir så uppshosade och kultförklarade medan andra som är mnst lika intressanta och sevvärda verkar passera helt obemärkt.

Inte utan att man undrar om inte de stora produktionsbolagen tillsammans med media har mer att säga till om än vad vi vill tro....eller kanske önska....

Det här är ju också huuur bra som helst!!!

Det här är sååå otroligt vackert - och sommar om något!!

Äntligen hemma!!!!!!

Nu har mina små änglar äntligen hittat hem!!! Det är ju faktiskt inte för än de åker bort ett par dar som man inser hur mycket man egentligen saknar dem och som man fattar hur otroligt beroende man är av att ha dem omkring sig.

Hur mycket de än bråkar och strular eller jäklas både med mej och med varandra så är det ju outhärdligt att vara utan dem mer en ett dygn i taget. Särskillt om båda är borta samtidigt. Då gör det ont i hela mej!

Men nu efter massor av pussar, kramar och godnattmys ligger de små liven och sover tryggt i sina sängar och ordningen är återställd. =)))

Inlägg nummer 100!!

Så var det dags för mitt hundrade inlägg - det är allt värt en fanfar eller åtminstonde ett litet HURRA!!! Med tanke på vad jag kunde om datorer och internet överhuvudtaget för bara ett år sen så är det en ENORM prestation!!!

Och jag vill bara tala om att - JAG SAKNAR MINA UNGAR SÅ JAG HÅLLER PÅ ATT GÅ SÖNDER!!!!

De har tillbringat de två senaste dygnen hos mormor och morfar och så länge har jag inte varit utan dem båda sen de föddes.

Hur mycket jag än gillar att vara ensam - jag saknar min Dennis och min Mysan och deras allra goaste kramar!!!!

Har jag missat nåt eller??

Jag bara undrar. Jag tillhör den exklusiva skara som varken har varit på Skara sommarland eller Gekås i Ullared. Talar man om det för folk så tittar de på en som man var från vettet. Särskillt om man talar om att man dessutom har två ungar i åldrarna 6 och 8 år.

Ullared känns ju som det vore värt att kolla in men sommarland lyckas jag nog undvika även i år - ungarna har just tillbringat en heldag där med mormor, morfar, morbror och kusiner.

Såååå, jag tror jag slipper undan den här sommarn med, om jag har tur!! =))

Gör Thomas Bodström till stadsminster - NU!!!!

Jag har tidigare skrivit om hur korkat jag tycker att det är av sossarna att ha Mona som partiledare. Och när jag tänker på det så tycker jag att det är mycket märkligt att man inte för lääänge sen har satt Thomas Bodström på den positionen

Hade sossarna haft denne sympatiske man som partiledare hade segern varit i hamn för länge sen och valet i september bara varit en formalitet.

Varje gång jag ser honom i tv eller hör honom prata i radio blir jag allt mer övertygad om att han är en klart lysande stjärna på den politiska himlen. Jag kan faktiskt inte låta bli att tro på det han säger och jag tycker att han verkar uppriktig och ärlig i sitt uppsåt trots att han är både politiker och advokat. Det känns som han står för vad han tycker och att han faktiskt har en högre ambition med sin politiska gärning än att tjäna pengar.

Jag menar, karln är både trevlig, charmig och snygg och dessutom kan han spela fotboll - herregud, vad mer kan man kräva av en stadsminister =))))

Jag hade lovat mej själv att hålla käften....

men det gåååår inte, hur gärna jag än vill. Det handlar förstås om detta spektakel till bröllop mellan vår kära kronprinsessa och hennes älskade Daniel.

Visst är de både vackra och charmiga och båda två verkar vara hur kloka och förståndiga som helst och jag betvivlar inte en sekund att de kommer att göra sitt absolut yttersta för att fullfölja sina uppdrag och försöka göra svenska folket nöjda och belåtan.

Näää då, jag har absolut inget emot dem som personer, tvärtom jag tror att de kan vara lysande representanter och ambassadörer för vårt svenska samhälle runt om i världen och jag är övertygad om att de är utmärkta förebilder på alla sätt.

MEN, och det är ett tungt vägande MEN jag kan ändå inte för mitt liv förstå hur det kan vara okej att liten klick priviligerade människor i vårt moderna samhälle ska kunna födas till såväl tiltlar, tronföljd och inte minst ett liv i enorm lyx och allt detta på bekostnad av de svenska skattebetalarna.

Inte nog med att Viktoria och hennes syskon levt ett liv i lyx ända sen de föddes, de kan nte ens betala sina egna bröllop!!!! Trots att både Viktoria och hela kungafamiljen årligen förses med väl tilltagna miljonapanage från staten och att de har gedigna förmögenheter allihop så har de ändå mage att tycka att det inte är mer än rätt att Sveriges skattebetalare är med och delar på notan.

Jag struntar i att diverse tyckare och experter menar på att ett sånt här evenemang är en angelägenhet och ett lyft för hela landet och att vi genom gedigen massmediabevakning får följa hela spektaklet. Jag vill ändå inte vara med och betala!!!!!

Jag vill att mina skattepengar ska gå till nåt vettigt eller till de som behöver det bättre!!!

Sen betyder inte det att jag inte tycker att Viktoria och Daniel har rätt att gifta sig - jag önskar dem all lycka och jag hoppas att de får ett långt och lyckligt äktenskap MEN jag vill änd inte vara med och betala!!!!

På vår skola diskuterar vi om vi har råd att låta eleverna få behålla sin första läsebok som de får i ettan eller om vi är tvugna att låta även dessa böcker gå i arv - vi kanske kan låna Viktorias klänning så har vi löst det lilla problemet för fleeeera år framöver!!!

Jag blir så himla glad...........

Världens bästa och goaste grabbar ska sommarjobba hos oss från och med i morgon och tre veckor framåt!!

Jag tycker ärligt talat att det ska bli hur kul som helst!! Det behöver verkligen hända nåt nytt som muntrar upp och de här killarna tillhör helt enkelt några av de människor som jag helst av allt umgås med här i världen!!

Det är helt enkelt tre härliga killar som jag gärna snackar bort ett par timmar med och som jag ser fram emot att "hänga" med de närmaste veckorna!!

Frågan är väl hur trötta de kommer vara på mej när den här perioden är över - det återstår att se......

Kan vi inte bara göra som jag bestämt......

Det finns få saker som får mej att må så dåligt som när jag inte har kontroll. När jag inte vet vart saker och ting ska ta vägen och när jag måste vänta på att nån annan ska fatta besluten. Det är så det kryper i hela kroppen!!!

Det värsta är att det allt som oftast går sååååå låååångsamt. Jag är så dålig på att vänta, och hur svårt kan det va egentligen?! Det är väl bara att ta ett beslut och gå vidare. Jag förstår inte problemet!!

Om vi bara kunde komma överens om att vi gör som jag bestämt - då skulle allt bli så mycket bättre!! Åtminstonde för mej =))

Det här är så himla braaa!!!!

Thåström är så fantastiskt bra!!!!

Jag kan lyssna på hans låtar om och om och om igen och jag tröttnar aldrig!!!! Det finns ingen som skriver bättre texter - det är ibland så vackert så det göör ont!!!

Midnattstimman ler mot mej.....

Midnattstimman ler mot mej, ler och viskar ömt

- Var inte rädd jag vårdar dej och skyddar det du drömt.

Så håll mej hårt och vagga mej tills jag finner ro,

låt mej vila i din famn, i ditt hjärta vill jag bo.

Så när jag drömmer, finns hos mej som balsam för min själ.

Jag vill att du ska trösta mej och visa att du vill mej väl.

Så när mitt hjärta brister och jag bara smärtan ser,

vill jag att du finns hos mej tills livet åter mot mej ler.

Titta!!! jag har ändrat utseendet på min blogg!!!

Himla bra men jösses vad deprimerande!!!!

Det här var en himla bra film men jösses vad den var deprimerande. Det var nåt av det gråaste jag sett!! Trots det så upplevde jag den ändå som hoppfull på nåt vis. För trots att hela världen höll på att rasa samman så fanns det ändå en viss gnutta godhet och medmänsklighet kvar i form av en tapper och modig ung pojke.

Det som framför allt slog mej när jag såg filmen var hur sjutton man trots allt kan kämpa för att leva vidare när den mesta tiden går åt till att fly och att kämpa för att överleva och när världen inte är något annat än ond och grå.

Då insåg jag att det ju faktiskt finns miljoner människor som har det så här, varje dag. Världen omkring kanske inte är fullt så grå och det finns ju fortfarande grönskande blommor och sjungande fåglar men många människor lever ju trots allt i en tillvaro där varenda sekund går åt till att fly. Hur orkar man överhuvudtaget leva vidare när allting handlar om att överleva??

För mej känns det obegripligt och jag hyser beundran för människor som lever i den sortens tillvaro VARJE DAG om och om igen... Hur orkar de och vart finner de modet och livsgnistan som gör att de kämpar vidare??

En helt klart sevärd film!!

Men Maria, DET HÄR ÄR ABSOLUT INGET FÖR DEJ!!!! HÖR DU DET!!!!

Hur tänkte sossarna egentligen......??

Jag börjar bli så smått oroad inför valet i höst. Det har väl knappast undgått någon som känner mej att alliansen inte tillhör mina favoriter och att mina sympatier snarare håller sig till vänsterkanten.

Jag kan dock inte låta bli att fundera över hur sossarna egentligen tänkte när de valde Mona Sahlin till partiledare. Det måste vara ett av de mest korkade beslut man tagit. Då tänker inte jag så mycket på alla hennes tidigar klavertramp med tobleroneköp och annat utan jag är mest bekymrad över hennes nuvarande framtoning.

Så fort jag ser henne i TV rutan så kryper det i mej. Jag upplever henne som både stöddig och arrogant och känns inte ett dugg pålitlig.

Tycka vad man vill om moderaterna men jag upplever ju Fredrik Reinfelt som betydligt mer ödmjuk och sympatisk och hela han utstrålar ett lugn som Mona saknar.

Det som oroar mej är att de flesta väljare nu för tiden verkar hänga upp sig allt för mycket på person och att de olika partiernas grundlägande värderingar kommer i andra hand när man väljer vart man ska lägga sin röst.

Och när det gäller personlig utstrålning så hamnar ju Mona långt efter sina motståndare, tyvärr!!

Så om de rödgröna förlorar valet även i år är jag övertygad om att det beror på Mona. Det kanske låter hårt men jag är ganska säker på att så är fallet.

Vi får väl bara hoppas att svenska folket låter det sunda förnuftet styra när de går till valurnorna i höst - i annat fall är det på tiden att Sahlin lägger ner det här med politik, en gång för alla!!!

Inte utan en viss oro...

Skolavslutning och sommarlov i all ära men jag kan inte hjälpa att jag känner en viss oro. Det är ju trots allt så att dessa tider också för med sig en hel del firande och festanden i olika former och det är nog en och annan tonåring som väljer att testa sånt som de inte gett sig på tidigare.

Frågan är ju hur många som kan hantera situationen och hur många som kommer att låta firandet gå över styr?! Jag minns ju med skräckblandad förtjusning hur jag själv tänkte och fungerade i femtonårs åldern. Man var ju i princip odödlig och det mesta var ofarligt.

Jag hade ändå turen att ta mej igenom den här tiden med livet och hälsan i behåll men tror mej det var mest tur för det kunde lika väl gått åt skogen.

Skillnaden mot idag är dock att vi numera lever i ett helt annat samhälle. Visst fanns det risker med att ränna runt onykter och ensam på stan även på min tid men man behövde knappast oroa sig för att bli angripen av ungdomar i sin egen ålder. Det fanns inte heller nån överhängande risk att man skulle bli rånad eller misshandlad för en ynka mobiltelefons skull eller att man helt oprovocerat skulle kunna bli nerstucken med kniv.

I dag är situationen en helt annan. Nu är det ju inte alkoholen i sig som är farligast, även om det är illa nog, nej det är ju snarare vad man kan råka ut för eller vad vissa kan ta sig till när de är onyktra som är det man främst behöver oroa sig för idag.

För det är ju trots allt så, hur förståndig och vettig man än är i vanliga fall - där spriten går in där försvinner förståndet ut!! Man gör helt enkelt saker när man är onykter som man aldrig skulle kunna tänka sig att göra annars och man tar risker som man aldrig skulle drömma om att utsätta sig för i nyktert tillstånd.

Så jag bara hoppas och önskar att alla avslutningsfirande ungdomar väljer att fira med förnuft och att de tar hand om varandra, vad som än händer. Att man förstår att det inte är okej att lämna skitfulla kompisar åt sitt öde utan att man ser till att alla kommer hem välbehållna.

Jag bävar verkligen för den tiden när mina egna ungar kommer upp i den här åldern, jag har tillräckligt fullt upp med att oroa mej för andras.......

Jag har ju glömt!!

Kom just på att jag glömt att upplysa om hur mötet med vår eventuellt framtida kollega avlöpte. Det gick faktiskt över förväntan får man nog säga =)

Det verkar vara en trevlig och ambitiös grabb som säkerligen kan bli en tillgång för vårt arbetslag. Verkade både ärlig, rak och lätt att samarbeta med. Nu får vi bara hoppas att han är tillräckligt tokig och har så pass mycket humor att han finner sig tillrätta i vårt smått galna gäng.

Om han tackar ja vill säga!! =)

Ett litet boktips!!!

Om det är någon som vill ha en underhållande bok att sätta tänderna i inför sommaren så är det här ett hett tips. Det är en otroligt rolig och smått skruvad bok om tre systrar vars liv inte blivit riktigt som de kanske tänkt sig.

De enda de tre kvinnorna egentligen har gemensamt är sin uppväxt och barndomshemmet, den stora mjölkgården solvändan som de p.g.a. oförutsedda omständigheter motvilligt tvingas återvända till.

Det här är en bok som blandar humor och vemod och som snabbt förflyttar läsaren mellan 0lika sinnestämningar och ytterligheter.

En varm och hjärtlig bok att avnjuta tillsammans med en god kopp te i skenet av en ljuvlig solnedgång.

Läs, skratta och njut!!!!

Då var det dags - den årliga separationsångesten är här!!!

Jag hatar, fullkomligt hatar den här tiden på året!! Eller rättare sagt jag avskyr vad den för med sig.

Hur kommer nu det sig undrar väl vän av ordning - sommaren är ju den bästa tiden på året och är det någon som längtat efter sommarlov det här året så är det jag.

MEN- det innebär också att jag måste skiljas från en massa ungar som jag tycker så otroligt mycket om och det är outhärdligt!!!!!

Jag kan inte förstå mej på dessa klasslärare som har klasser i två år och sen lämnar dem vidare utan så mycket som en tår. Jag har för vana att gråta floder.

För även om jag har flera gamla elever som kommer och hälsar på mej med jämna mellanrum så är det ju inte detsamma som att träffa dem dagligen.

Värst är det när det är klasser som jag haft förmånen att jobba ganska mycket med och följt nära under ett par år. För mej innebär det ren och skär separationsångest under lång tid.

Jag hade ett år när jag hamnade i värsta sorgeperioden efter skolavslutningen och det höll i sej i flera månader. När skolan började igen i augusti kände jag bara en stor tomhet, en tomhet som tog ganska lång tid att fylla och som jag fortfarande kan känna av ibland.

Just de ungarna kommer jag att bära med mej i mitt hjärta hela livet och jag saknar dem dagligen. Det är ju tur att flera av dem har insett hur mycket de betyder för mej och att de tittar förbi och muntrar upp mej med jämna mellanrum.

Men oavsett om det är klasser som jag jobbat när eller inte som slutar så är varenda skolavslutning ångestladdad för mej och jag lär nog fälla en och anan tår även i år. För även om man vill att eleverna ska växa upp och gå vidare så kommer åtminstonde jag att sakna dem.

Jag är helt enkelt urdålig på att skiljas från människor jag tycker om. Och det är väl kanske inte så konstigt, de tar ju med sig en bit av mitt hjärta - varje gång........

Givande möte - hoppas jag!!

I morgon ska jag träffa en grabb som jag hoppas ska bli en ny kollega i vårt fantastiska arbetslag - om han lever upp till förväntningarna vill säga. Ser verkligen fram emot att träffa honom, inte bara för att jag hoppas på att vi ska få "tillökning", utan också för att jag älskar att träffa nya människor.

Han har dessutom varit på intervju hos oss tidigare, som jag dessvärre missade, och alla var så himla positiva till det mötet så det är ju inte utan att man har vissa förhoppningar =)

Sen är ju den stora frågan om han kommer att funka i vårt "gäng"? Vi är ju rätt tighta och har ganska så högt i tak, dessutom är vi ju smått galna åtminstonde vissa delar av arbetslaget så risken finns jun alltid att vi skrämmer skiten ur våra nykomlingar. Har han bara humor, sunt förnuft och en vilja att utvecklas så ordnar det sig säkert...... hoppas jag ;-))

Är han dessutom snygg, vältränad och charmig så är ju saken klar =))