Efter det som hände i Oslo den 22 juli kan man överallt se och läsa om olika manifestationer både på nätet, i tidningar och runt om i samhället vars syfte är att visa att man stöttar de drabbade och tar ställning mot alla former av våld och terror, och allt detta är ju givetvis hedervärt.
Och jag är övertygad om att alla grupper på Facebook, uppmaningar att tända ljus för de drabbade eller sätta Norges flagga på sin profilbild kan leda till något positivt, om så bara för stunden, och att de alla fyller en viktig funktion efter en tragedi som denna, inget snack om saken. Visst är det bra att människor reagerar tar ställning och visar sitt stöd i denna svåra stund, men.......
jag vill ändå hävda att det är det vi gör i vardagen varje dag som verkligen räknas. För hur många ljus vi än tänder och hur många tysta minuter vi än har så förändrar det ju inte särskilt mycket om vi inte sen är beredda att ställa upp för våra medmänniskor resten av tiden.
Visst, det kan låta hårt men jag möter allt för ofta människor som är cyniska och fördömande när det gäller så väl hur de bemöter och talar om sina medmänniskor. För när det handlar om vår attityd gentemot människor omkring oss handlar det ju inte bara om släktingar och vänner utan alla vi möter dagligen.
Tänk efter, hur ofta har du inte genom åren tänkt, tyckte eller vräkt ur dej någon nedsättande kommentar om människor i din omgivning som du överhuvudtaget inte känner? Hur ofta har du med hela ditt kroppsspråk varit avvisande mot människor du aldrig tidigare mött bara för att du "känner på dej" att de är på ett visst sätt? Hur ofta dömer du inte andra på förhand utan att ge dem en ärlig chans?
För jag hävdar bestämt att det är våra attityder och handlingar i vardagen som ger oss det samhälle vi förtjänar, och inte olika manifestationer när något tragiskt och fruktansvärt redan har hänt.
Jag får ibland höra att jag är väl naiv i min syn på andra människor men jag vägrar att släppa min tro på att människan i grunden är god och att det är den omgivning och de människor vi omges med som i slutändan gör oss till de vi är. Att vi präglas av de människor och de attityder vi möter.
Så om vi ska få ett samhälle värt att leva i är det vi som befolkar samhället som måste hjälpas åt att skapa det.
För jag är hellre naiv, ödmjuk med ett stort och varmt hjärta än cynisk, fördömande och fylld av hat - vår värld blir som de människor som lever där och jag vill ha ett öppet samhälle som fortsätter tro på mänskligheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar