Tycker att det är så trist med alla dessa "tanter" som redan vid 45-50 års ålder börjar skylla på sin ålder när det är nåt som är jobbigt eller som de inte orkar med. " Man är ju trots allt inte så ung längre", hur många gånger har man inte hör den?!
Min mamma fyller 67 i år och hon skulle aldrig komma på tanken att gå i pension. Visserligen har hon jobbat för sig själv i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv men det betyder inte på nåt sätt att hon tagit det lugnt. En arbetsvecka på runt 60 timmar hörde knappast till ovanligheten när jag växte upp. Och ändå hade hon alltid mest energi av alla.
Hon jobbar fortfarande, om inte heltid så i alla fall inte långt därifrån. Hon är resande säljare och ute på vägarna 3-4 dar i veckan, har kurser i lappteknink och textilpynt på helgerna, engagerad i både folkdans-lag och herrskapsdans. Nu i helgen står hon som arrangör av en stor "hantverksmässa" med mängder av utställare, kursdeltagare mm och det är hon ensam som organiserar hela grejjen, med viss hjälp förstås men det är hon som är huvudansvarig.
Hon tvekar aldrig att ställa upp som barnvakt och frågar ofta om de får låna ungarna för att hitta på nåt. Vill man ha hjälp med något, som att tapetsera eller måla om, sy gardiner eller annat är det aldrig några problem och hon tar sig gärna tid att pyssla med mina barn.
Och framför allt, hon skulle aldrig komma på tanken att skylla på sin ålder för att hon inte orkar. Det är som hon säger - det är mycket stressigare när det händer för lite än när det händer för mycket!!
Så det här med vad man gör och vad man orkar, det handlar inte om ålder det handlar om personlighet!!!
Å herregud! Jag tänker inte jobba med dig när du börjar närma dig pension!
SvaraRaderaÅh jo, vi håller säkert ihop då också =)))
SvaraRadera