Det måste vara outhärdligt tufft att vara tonåring i dag. Visst, den tiden är väl svår för alla och i alla tider men nu för tiden är världen på nåt sätt så rå och kall inte minst för de unga.
Hur blev det så egentligen? När slutade människor bry sig om varandra och när slutade vi vuxna att vara just vuxna?
Bara för några dagar sedan presenterades en undersökning som visar att så många som var tredje elev på högstadiet varit utsatt för psykiskt våld och var tionde för fysiskt. När blev det så?
Jag kommer ihåg att det var med viss bävan man cyklade i väg till skolan vissa dar när jag gick på högstadiet men jag vara aldrig rädd. Det handlade mer om en oro för att göra bort sig eller vara pinsam men jag behövde aldrig känna att det fanns nån risk för att bli kränkt eller trackaserad när jag gick genom rasthallen och vad jag vet gällde det även mina kompisar.
Nu verkar det vara mer regel än undantag att man som tonåring ska behöva gå omkring och vara rädd och att det bara är att acceptera glåpord, gliringar och olika kränkande tillmälen som en del av vardagen. Det har till och med skapats lekar som enbart går ut på att kränka och förnedra varandra.
Hur blev det så? Och vad har vi vuxna gjort fel när det gått så långt att nåt så oskyldigt som Ryska posten leder till att unga tjejer penetreras så allvarligt att de tvingas söka läkarvård?
Det känns som vuxenvärlden svikit dessa ungdomar på allvar och att om vi inte gör nåt nu så är det snart för sent. För vad blir det för vuxna av dessa barn och tonåringar när de under hela sin uppväxt får lära sig att dessa beteenden är okej? För vad är det annars för signaler vi sänder ut när vi gör absolut ingenting?
Det är på tiden att vi gör nåt NU, i morgon är alldeles för sent!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar