när man tänker på hur många människor det är som dagligen går till sina jobb och ser de åtta timmar de har framför sig som en enda låååång plåga.
Jag börjar jobba om några dar, efter fyra veckors välbehövlig semester, och redan nu kan jag känna en längtan och ett sug efter att få komma igång i gen. Och då handlar det inte bara om att komma in i vanliga rutiner och få lite mer ordning på vardagen, för det är ju rätt vanligt att folk ser fram emot, nä jag pratar om ett verkligt sug efter mitt jobb. Både med arbetsuppgifter alla härliga ungar och inte minst mina suvveräna arbetskamrater.
Men jag insåg just att det nog trots allt är ganska få förunnat att känna så. Det finns ju massor av människor som bara ser jobbet som en transportsträcka mot helg och semestrar och som enbart ser det som något som man måste tvinga sig igenom för att få en inkomst att leva av.
Och då är det på jobbet de flesta människor tillbringar den mesta av sin tid, förutom möjligtvis sängen, och det känns ju rätt tragiskt att behöva leva sina liv på det sättet. Vad vi vet så har vi ju trots allt bara ett.
Därför tänker jag försöka njuta lite extra av mitt jobb det här läsåret och verkligen försöka uppskatta hur bra jag har det, även när det är hur rörigt, tungt och frustrerande som helst så finns de ju alltid de som har det värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar