Varför får alla dessa blonda våp så mycket utrymme i media??

Jag har oerhört svårt att förstå att vårt mediasamhälle väljer att ge alla dessa "blonda våp" så mycket tid och utrymme i rampljuset. Jag menar vad har egentligen Linda Rosing, Viktoria Silvstedt, Carolina Gynning och nu senast Anna Anka egentligen tillfört vår mediakultur de senaste åren? Vad har de bidragit med som på något sätt varit berikande för den svenska befolkningen och vad är det som gör att man anser att dessa tjejer har sånt underhållningvärde?

När det gäller fröken Rosing är väl hennes enda bedrift att hon haft sex framför tv-kamerorna, hur nu det kan räknas som en bedrift? Gynning har väl mest bidragit med ett jäkla oväsen och en massa korkade kommentarer och Silvstedt har enbart sitt yttre att tacka för framgångarna ( hon har ju i alla fall som yrke att visa upp sig) Vad Anna Anka har blivit så känd för har jag ännu inte riktigt fattat.

Det som jag tycker är mest oroande är att jag tror att flera av dessa tjejer faktiskt är riktigt intelligenta och egentligen skulle kunna ha en del att komma med men de har valt att göra sig kända på att verka ytliga och korkade. Och mediavärlden köper detta med hull och hår och bidrar till att de kan göra sig karriärer och tjäna pengar på att spela dumma blondiner!!!

Jag undrar om det är någon som funderar över vad detta sänder ut för signaler till våra barn och ungdomar - spela gärna ytlig och dum, är du bara snygg, gärna blond och har stora bröst så räcker det för att bli känd och tjäna en väldig massa pengar!!

Är det verkligan detta budskap vi vill förmedla till våra barn??!!

Den här veckan är det kakor som gäller!!!

Jag vet precis vad jag ska syssla med den här veckan - på torsdag ska vi ha en maffig kakbuffè för ungarna på jobbet. Så det blir till att sätta igång och baka för glatta livet. Är det nån som letar efter mej så finns jag i köket!!

Så har du vägarna förbi kan du ju alltid titta in på en smakbit =)

JAG HAR LYCKATS LÄGGA IN MIN FÖRSTA BILD!!!

Det blev väl inte helt lyckat men ändå ett steg i rätt riktning. Och jag fixade det alldeles själv dessutom!!! Ha!!!

Himla bra bok.....

Det här är en av de nest udda böcker jag läst. Gillar man lite skruvade historier med udda karaktärer så är Skrattets rike av Jonathan Carroll verkligen läsvärd.

Man hamnar i en märklig värld där gränsen mellan fantasi och verklighet är hårfin och där historien är så udda att man inte kan låta bli att dras med.

LÄS DEN!!!!

Blir så imponerad....

Det är så förvånansvärt ofta som jag upptäcker att de människor som drabbats värst och som lider mest är de som oftast har förmågan att se livet för vad det verkligen är och som har störst insikt om vad som faktiskt är viktigt.

Såg dokumentären "sluten avdelning" på SVT i kväll och blev oerhört imponerad av hur dessa människor som är mitt uppe i riktigt tuffa perioder i sina liv kan resonera så vettigt och sakligt kring situationen. Hade jag varit i samma läge har jag svårt att tro att jag skulle ha förmågan att ändå se så ljust på tillvaron.

En kvinna sa några kloka ord som fastnade hos mej och som jag hoppas att jag alltid ska bär med mej och ta fasta på även när det känns som värst: " Det är aldrig värt att ta livet av sig för liv är för värdefullt. Det finns alltid potential att det kan bli bättre och blir det inte bättre så lär man sig i all fall nåt av det. Alla liv även de som är plågsamma är värdefulla" ( kan inte svära på att jag återger det ordagrannt men det var i alla fall innehållet)

Det kanske är de som varit nere på botten och vänt som har förmågan att upskatta livet som mest och ta det för vad det verkligen är.......

Nu är det ta mej fasen dags att vakna!!!!!!

Fattar ni att Sverige börjar komma i kapp resten av Europa när det gäller narkotikamissbruk fram för allt bland unga. Är det inte dags att vi vaknar nu och börjar ta dessa problem på allvar?!

Jag har en teori när det gäller det här som inte på nåt vis har någon vetenskaplig grund men för mej ändå ter sig rätt så uppenbar.

Sedan vi gick med i EU och tillgängligheten till en av de värsta drogerna av alla, nämligen alkohol, har blivit betydligt större har konsumtionen och missbruket av detta ökat markant. Vi super värre än någonsin och allt fler hamnar i beroende och missbruk.

Jag hävdar bestämt att detta har ett samband med den ökande narkotikakonsumtionen.

Det finns allt för många som anser att vuxna människor själva borde få ta ansvar för sitt drickande och att är man gammal nog att rösta borde man också kunna klara av att dricka alkohol på ett moget och kontrollerat sätt och man hävdar också att tillgängligheten inte påverkar hur mycket vi dricker. Det som skett sen vi gick med i EU bevisar ju det motsatta.

Om det bara handlade om att vuxna människor dricker vin till maten eller super sig fulla då och då så skulle jag inte ha några som helst invändningar men det är allt för många oskyldiga som drabbas och det kostar samhället alldeles för mycket både i pengar men också i socialt lidande.

Nu till själva kärnfrågan - jag menar att vår allt mer liberala alkoholpolitik och slappa inställning till alkoholens påverkan på vårt samhälle också medför att vi får en allt mer tillåtande attityd när det gäller andra tyngre droger. Det finns ju till och med de som hävdar att det är lite status att använda kokain och att det flödar helt fritt på vissa krogar, hur faan kan kokain vara status???

Så nu tycker i alla fall jag att det är dags att vi vaknar upp och funderar över vad det är för värderingar sprider vidare till våra ungdomar.

Hur påverkar ditt drickande och din inställning till vilken alkoholpolitik vårt land ska bedriva hur vårt samhälle ser ut i dag?

Om du nu måste dricka alkohol är du då beredd att vara med och betala kostnaderna för vad detta bruk och missbruk kostar vårt samhälle?

Tar du ansvar för de oskyldiga barn som drabbas för att de har föräldrar som inte kan hantera alkohol på ett moget sätt?

Är du med och betalar vården för all de som drabbas av alkoholrellaterade sjukdomar, och det är många, eller väljer du att åka utomlands och köpa taxfree?

Vad gör du för alla dem som går omkring i ständig skräck för vad som ska möta dem när de kommer hem till sin alkoholiserade make/maka/far/mor?

Är det inte dags att vi vaknar upp och börjar ta vårt ansvar?

Jag blir varm i hela kroppen!!

Visst är det otroligt att det finns människor som kan få hela ens dag att vända och som kan få den gråaste vardag att kännas som små rosa fluffiga moln bara man får prata en stund med dem.

NEJ, jag går inte omkring och är nyförälskad!! Jag har bara kommit till insikt om att det finns personer omkring mej som jag vill ska ta större plats i min vardag och som helt enkelt får mej att må bra av att bara finnas till. Människor som har förmågan att se det ljusa i tillvaron och som inte vet vad gnäll och sura miner är för något. Människor som är fulla av jävlar anamma och som kan sätta ner foten och ryta till när det nåt de tror på och vill kämpa för men inte för att de nödvändigtvis måste ha nåt att vara missnöjda över.

Jag är så trött på alla dessa energitjuvar som bara tar och tar och som får en att skrumpna ihop inombords så fort de öppnar munnen. De här gnällpellarna som osar JOBBIGT så fort de öppnar munnen.

Nä, i fortsättningan ska jag enbart lägga min tid på dessa underbara människor som bara genom ett telefonsamtal gör att jag blir varm i hela kroppen

Då bär det iväg......

I dag ska jag och kollegan bege oss till högskolan i Jönköping för att föreläsa om hur vi på vår skola jobbar för att förebygga mobbing och främja goda relationer. Vi har blivit ombedda att komma dit och berätta. Inte utan att man är något nervös. Jag brukar älska sånt här och det gör jag väl nu med men ändå....GUUULP!!!

Jag vet ju att vi har en massa bra att komma med annars skulle de väl inte bett oss komma, trots detta - FJÄRILAR I MAGEN!!!

Kan kanske ha nåt att göra med att skolverket är inblandade och då gäller det ju att ha tungan rätt i mun.

Det är väl bara att trampa gasen i bott och köra så det ryker, inte för fort dock - vill ju inte åka på några böter vare sig för det ena eller andra..............

HÅLL TUMMARNA!!!

KRAM =))

Jobbigt!!!

Visst är det jobbigt när man hittar en sån där bra bok som man helt enkelt inte kan lägga ifrån sig men som man samtidigt vill dra ut på för att man inte vill att den ska ta slut......

Är det inte sann ironi så säg?!

Hur tragisk hela situationen än är kan jag inte låta bli att roas av det ironiska i att en amerikansk hemmafru vid namn Colleen LaRose helt plötsligt lämnar vardagslivet och bestämmer sig för att bli terroristen Jihad-Jane och i islams namn planerar att begå ett politiskt mord där den svenske konstnären Lars Vilks är det tilltänkta offret.
Än mer motsägelsefullt blir det när man betänker att denna kvinna vuxit upp det nationalistiska Texas. Dessutom ska hon ha umgåtts flitigt med ett patriotiskt mc-gäng vid namn Scorpions.
Visst är det lite lustigt ändå?!
Jag blir alldeles förvirrad. Man undrar ju hur hon lyckats föra alla i sin omgivning bakom ljuset. Och hur allvarligt var det egentligen menat? Vem är det egentligen hon lurat mest, människorna omkring eller kanske rent av sig själv?

Rätt låt, för en gång skull!!!

Visst är det skönt att för en gång skull kunna tycka att rätt låt faktiskt vann. Den sätter sej i huvet men på ett skönt sätt. Inte som tjatiga Salem Al Fakir som bara ger mej ångest när han spelas in radion. Nu återstår det bara att se om resten av Europa fattar det här med bra musik. Med tanke på hur de röstade igår så ser det ju inte allt för hoppfullt ut.
Det är väl bara att hålla tummarna!!!!

Jag tror det finns hopp för världen...

Jag tycker väldigt ofta att det snackas om att dagens barn och ungdomar är lata, bortskämda och saknar empatiförmåga. När man hör alliansen ryta om att det behövs mer ordning, strängare regler och ännu mer kontroll i skolans värld så skulle man ju kunna tro att dagens barn och ungdomar är en hopplös generation som behöver styras med hjärnhand.

Ändå så ser jag dagligen bevis på motsatsen. Jag har förmånen att jobba i skolans värld och möter ständigt glada härliga ungar med massor av drivkraft och arbetslust, god social kompetens och väl utvecklade empatiska förmågor. Framför allt möter jag hur mycket värme, omtanke och välvilja som helst. Helt enkelt små människor med stora hjärtan som ställer upp för varandra och månar om sina kamrater och som möter så väl vuxna som barn med värme och respekt.

Så jag förstår inte riktigt vad man oroar sig för. Om det inte fungerar i vissa skolor eller klasser så är det för att vi vuxna är otydliga och inte visar vad som gäller. Det beror också på att vi inte alltid tar oss tid och lyssnar på ungarna och försöker förstå vad de faktiskt menar. Det händer sorgligt nog allt för ofta att jag möter vuxna som pratar över huvudet på barnen och inte visar dem den respekt de förtjänar. Dessutom är det väldigt vanligt att man inte vågar låta ungarna ta eget ansvar, man förväntar sig helt enkelt att det ska gå åt skogen redan från början. Och barn har en makalös förmåga att leva upp till våra förväntningar både bra och dåliga så det gäller att vi har rätt förväntningar om vi ska lyckas.

Jag tror i alla fall att det finns hopp för världen, för det ser jag bevis på, varje dag!!!

Jag älskar skräck - uahhhh!!!

Jag är helt enkelt löjligt förtjust i skräckfilmer, ju läskigare desto bättre. Jag har sett (och läst) i stort sett allt som skräckmästaren Stephen King har skrivit, tagit mej igenom all Elm street filmerna och plöjt igenom en massa annat i skräckgenern men jag har aldrig tidagare upplevt nåt så blodigt och läskigt som Sawfilmerna.

För mej är inte mängden sprutande blod ett mått på hur läskig en film är, det är helt andra saker. För det mesta brukar det snarare ha motsatt effekt för min del och göra att det blir både löjligt och mindre trovärdigt. Men Sawfilmerna har en märklig förmåga att trots alla blodpölar, sprutande inälvor och andra äckligheter få mej att känna att det faktiskt skulle kunna hända i verkligheten. För det är ju egentligen förmågan att skapa trovärdighet som gör en bra skräckfilm riktigt skrämmande.

Min fascination för skräck får mej dock att undra hur jag egentligen är skapt som tycker denna bisarra konsform är underhållande. Bor det kanske en hämmad psykopat inom mej som bara väntar på att komma ut?? Det som är än mer anmärkningsvärt är hur någon kan sitta och komma på dessa vidriga historier och hur är egentligen den människan funtad som bär alla dessa fantasier i huvudet?

Det jag finner extra intressant i dessa filmer är själva grund-idèn, för hur illa man än tycker om massmördaren Jigsaw kan man ändå inte låta bli att tycka att de han ger sig på nånstans förtjänar det - i alla fall litegrann. Nånstans finns det en sensmoral som går ut på att man själv ansvarar för sitt liv och att man bör ta vara på det och att man inte har rätt att leka gud och genom sitt handlande utsätta andra människor för lidande utan att själv få betala för det.
Det får åtminstone mej att tänka över mitt liv lite extra.

Ett varningens ord bara: Maria - du ska inte se de här filmerna, förstått!!!!!

Vårt jordklot protesterar!!

Jag vet inte hur det är med er men jag tycker att det känns som vårt kära jordklot håller på att göra uppror.

För jag kan inte minnas att det någon gång tidigare varit så många stora jordskalv och jordbävningar på så kort tid. Det är möjligt att jag har fel men det verkar som hela vår planet är i gungning. Det rycker och skakar lite här och var och det är ju inte utan att man börjar undra vad det beror på.

Är det så enkelt att vår kära jord är överbelastad? Är vi för många och väger vi helt enkelt för mycket? Vår planet kanske inte alls är kapabel att klara denna belastning och helt enkelt är på väg att rasa samman, en liten bit i taget.

Om det nu är så, vad kan vi i så fall göra åt det? Och hur lång tid har vi på oss innan den kollapsar fullständigt??

Jag vet inte hur det är med er, men för min del känns det som det är dags att börja packa väskorna och förbereda sig för att emigrera till mars. Är det nån som har en liten rymdraket att låna ut?

"När ingen annan ser" av Duncan Farhurst

Ibland undrar jag varför jag envisas med att läsa dessa vidriga och skrämmande böcker som handlar om barn som utsatts för övergrepp i olika former, såväl psykiska som fysiska och sexuella. Det slutar bara med att jag får ont i magen och är fullständigt skräckslagen.

Men nånstans handlar det om att jag på nåt sätt vill försöka förstå hur dessa sjukt perversa människor fungerar och vad som får dem att ge sig på små oskyldiga barn på dessa vidriga sätt. Hur kan människor drivas till sånt här och vart i helvete har det gått fel och varför är det ingen som ser nåt????

Jag vill fram för allt lära mej att se och upptäcka dessa utsatta barn så att jag kan agera. Men just nu är jag fullkomligt livrädd för jag har insett att det antagligen finns ett och annat barn i min närhet som lever i denna vidriga tillvaro och som bara väntar på att någon ansvarsfull vuxen ska se vad som händer och ta sitt ansvar.

Hur ska jag upptäcka dessa barn??? Hur ska jag kunna se vad som händer så att jag kan göra nåt??? Eftersom allt detta oftast sker i det fördolda innanför hemmets fyra väggar tror jag att det vi kan göra är att lära barn att ett nej är ALLTID ett nej och att ingen annan har rätt till deras kroppar. Att det finns vuxna man kan lita på och att det aldrig är fel att be om hjälp.

Men som sagt var, just nu är jag skräckslagen - VAD ÄR DET JAG MISSAR, VAD ÄR DET JAG INTE SER???!!