söndag 4 september 2011

När övergick idrott från att vara ett fritidsintresse till att bli en livsviktigt samhällsangelägenhet?

Jag påstår inte att fenomenet är nytt på nåt vis, det här har pågått i decennier men det känns som det håller på att eskalera och nå orimliga proportioner

Jag vill inte på nåt sätt föringa idrottens betydelse för vare sig det allmänna hälsotillståndet, den sociala fostran eller meningsfullheten för den enskilda individen. Den svenska idrottsrörelsen bidrar med en mängd positiva faktorer till hela vårt samhälle inte minst när det gäller att skapa sammanhållning och engagemang.

Det som däremot är bekymmersamt är det faktum att det på nåt sätt verkar som den tillåts ta allt större plats i så väl enskilda människors liv som i samhället i stort, inte minst i media. På nåt sätt tar olika idrottsarrangemang och mästerskap fokus från annat som borde vara minst lika viktigt om inte mer.

Visst, jag förstår också att media handlar om underhållning och att locka såväl läsare som tittare och då gäller det att använda sig av sådant som säljer. Men om vi ändå kunde låta det stanna vid att få vara just det - underhållning. När man lägger dubbelt så många sidor på att älta svenska fotbollslandslagets senaste misslyckande som man gör på alla resterande nyhetshändelser tillsammans ( nöjessidorna borträknade ) så tycker åtminstone jag att det börjar kännas något oroväckande.

Att människor kan lägga hela sin fritid på att engagera sig i diverse idrottsaktiviteter må väl va hänt och visst är det fantastiskt att något så trivialt som fotboll kan få ett helt folk att bänka sig framför tv-apparaterna en vanlig fredagkväll men när precis ALLT handlar om detta så tycker åtminstone jag att det har börjat gå för långt.

Ser man bara på alla de miljarder som idrotten om sätter varje år så är ju det om något ett bevis på att det håller på att gå överstyr. Hur kan en fotbollspelare som, om vi ska va ärliga, faktiskt bara sysslar med ren underhållning vara värd mer än människor som ägnar hela dagarna åt att fostra vår framtida generation, eller de som i det tysta håller vårt offentliga samhälle rent? Visst, det handlar om marknadskrafter och tillgång och efterfrågan men ni kan väl ändå hålla med om att det är fullständigt absurt.

Och om man skulle jämföra hur många människor som är medlemmar i någon idrottsförening med de som valt att engagera sig i olika välgörenhetsorganisationer så blir ju bilden än mer tydlig. Vårt fokus flyttas allt mer från det som borde vara viktigt och meningsfullt till sådant som alla i fall jag ser som ren underhållning.

Självklart ska vi fortsätta engagera oss i fotbollslandslagets öden och äventyr och givetvis vill jag att de svenska idrottsrörelsen ska fortsätta leva, växa och fostra många generationer idrottsutövare även framöver. Men; vi får inte glömma - det handlar inte om liv eller död, det handlar inte ens om Sveriges ära och heder, det handlar om underhållning......underhållning och ingenting annat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar