Man skulle ju kunna tro att det är ännu en smörig helylleamerikansk film om människor som lyckas mot alla odds, och det är det ju på sätt och vis. Skillnaden är att den här historien är helt och hållet tagen från vekligheten.
Det är den sortens film som får mej att önska att jag hade lite mer cicilkurage och jävlar anamma och vågade göra lite mer i det verkliga livet. För vad är det egentligen för engagemang att skänka lite pengar till välbehövande varje månad? Det är ju den enkla vägen ut och bara ett sätt att slippa från det dåliga samvetet. det är ju det man verkligen gör som räknas....egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar