Min hjärna håller på att explodera!!!

Egentligen skulle jag kunna sitta här och skriva i timmar för mitt huvud håller på att svämma över av funderingar men jag har fullt upp med att fokusera på alla skriftliga omdömen så jag återkommer när det lättar lite på trycket - men då ni, då kommer syndafloden!!!

Nåt som jag däremot inte kan vänta med att få ur mej är hur ruskigt frustrerad jag är över den gamla klyschan att "sätta eleven i centrum".

Missförstå mej rätt - jag tycker att det är en självklarhet att människor som jobbar inom skolans värld ska ha detta som sin absoluta målsättning och att det är givet att man i alla lägen ska se situationen ur ett elevperspektiv. Problemet är att detta allt för sällan är den rådande verkligheten.

Hur många är det som på allvar är beredda att i varje daglig situation sätta sina egna intressen åt sidan och låta elevens behov styra?? Ärligt talat, hur många är det som gör det överhuvudtaget??

Allt för få enligt min mening!!! Jag påstår inte att man alltid ska bortse från sina egna behov och önskemål men ambitionen måste ändå vara att så långt det går se till att sätta eleven i centrum och då göra det i både teori och praktik. Allt för ofta blir det bara massa tjusiga ord som i slutändan ändå inte betyder så mycket.

Det kanske låter hårt men jag tycker att det finns för många egoister inom skolans värld som försöker ge sken av att de tycker nåt annat än vad de egentligen gör. I slutändan är det ändå allt för många som står sig själva närmast -och då kanske man ska söka jobb nån annanstans?! Eller åtminstone vara ärlig med vad man tycker!!

Jag har dessutom kommit fram till att om mina närmsta bundsförvanter, ni vet vilka ni är, skulle få för sig att söka sig nån annanstans lär ni bli tvungna att ta mej med. Så letar ni efter nya jobb så får ni allt se till att de har plats för en till för så lätt blir ni inte av med mej!! =)

På återseende!!!