Jag tillhör de som aldrig har förstått charmen med att ligga och påta i trädgårdslandet. Jag kan inte heller begripa hur folk kan lägga så otroligt mycket tid på att skapa perfekta gräsmattor och tjusiga blomsterarrangemang. Tänk hur mycket pengar vissa människor plöjer ner i sina små trädgårdar för nåt som man om man har tur kan ha glädje av typ halva året.
Visst, jag tycker att det skitsnyggt med välvårdade rabatter och blomsterprakt i mängd men jag fattar inte att man vill lägga så mycket tid på det.
Vän av ordning undrar ju då hur sjutton det kommer sig att jag besitter kvarterets eller till och med områdets största trädgård?! Så här års gör faktiskt jag det med. Hade vi varit bosatta ute på landet hade det väl inte spelat nån roll men vi bor på en gata som verkar vara full av sysslösa pensionärer som kan tillbringa all sin tid med att klippa, rensa, så och ansa och som rynkar pannan vid själva anblicken av en vilsen maskros. Det är inte utan att det innebär viss press.
Sen att jag inte bryr mej så mycket om hur min trädgård ser ut spelar liksom ingen roll. Att bara använda sin gräsmatta till att ligga på en filt och njuta av solen och en och annan bok eller att ha den till att låta ungarna springa av sig på verkar inte helt okej utan nånstans förväntas man gå omkring med hackan, spaden och gödselpåsen i högsta hugg.
Asfalt kanske kunde vara ett alternativ - kanske skulle förvandla baksidan till en basketplan. Det borde ju vara betydligt mer lättskött =))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar