Lycka är att bara få vara och finnas till :)

Ett par ord om vårt "kungliga" nytillskott

Hade länge bestämt mig för att envist ignorera det faktum att vårt svenska kronprinspar fått tillökning, inte för att jag har något rent principiellt emot att våra kungligheter förökar sig, inte alls, utan för att jag tycker att det finns sååå mycket annat som jag borde rikta min uppmärksamhet mot istället.

Men efter den enorma mediabevakning som följde i samband med nedkomsten har jag som vanlig svensk skattebetalare oerhört svårt att hålla tyst. För oavsett vad man anser om kungahusets vara eller icke vara kan det ju knappast vara mer än en handfull svenska medborgare som kan anse att den rent av horribla mediabevakning som ägnats åt denna, trots allt ganska vanligt förekommande, händelse (det föds ju ändå små barn så gott som varje minut, eller i alla fall timme runt om i vårt avlånga land) kan vara befogad.

För mej är det rent av löjeväckande att så gott som dagligen under mer än en veckas tid mötas av löpsedlar som skriker ut nya rubriker om den nyfödda. Det handlar om allt från den lyckliga faderns rörda tårar till olika mediakåta historiker och författares löjliga diskussion om den nya hertiginnans namn.

Tro mej, jag önskar Daniel och Viktoria all lycka till med den nya familjemedlemmen, precis som jag gör med alla andra nyblivna föräldrar, men det är också allt. Det kan ju inte finnas någon rim och reson i att hela media- Sverige väljer att ägna så mycket tid och spaltmeter åt att bevaka något som händer runt om i vår värld hela tiden. Visst, jag vet också att det inte är varje dag som det föds en ny kunglihet....men det är inte varje dag som det föds en ny Karlsson eller Persson heller och det är ingen som ger dom all denna uppmärksamhet för det. Jag vet, det är viss skillnad...men inte tillräckligt stor för att ursäkta att hela Sverige ska rikta all sin mediala uppmärksamhet mot denna händelse under mer än en veckas tid. Inte en chans!!

Det måste finnas så många händelser och såååå många människor som har gjort sig mer förtjänt av denna uppmärksamhet än vårt, i mitt tycke, rätt ointressanta och meningslösa kungahus.

Så ingen blev väl gladare än jag när löpsedlarna övergick till att handla om att det faktiskt blivit en ganska hetsig diskussion på SVT:s nyhetsredaktion när det gäller just bevakningen av denna händelse. Tack och lov så var det en och annan inom redaktionen som hade reagerat på hur oförtjänt mycket tid som ägnats åt lilla Estelle.

För tro det eller ej, världen stannar ju inte för att vår kronprinsessa föder barn. Det finns fortfarande konflikter och oroshärdar runt om i världen som behöver bevakas och det finns fortfarande en hel massa händelser och människor även här hemma i Sverige som har gjort sig förtjänta av medias tid och uppmärksamhet. Och ingen blir väl antagligen gladare än Viktoria och Daniel om vi äntligen lämnar de nyblivna föräldrarna i fred....en stund i alla fall.

Vissa filmer har ju en märklig förmåga att både göra ont och få en att må bra samtidigt...

Jag vet att den har några år på nacken men den här borde ses av alla som har med unga människor att göra....eller är unga själva..eller nån gång har varit unga....ALLA helt enkelt. För det är så lätt att glömma vilket helsike det kan vara att växa upp...så en liten påminnelse kan allt vara på sin plats....och det här, det är sevärt!!!

Alla barn är egentligen som gjorda för att bli charmiga små humorister -det gäller bara att ge dem chansen :)

Och glöm inte.....

du är allra bäst på att vara just du, precis som jag är allra bäst på att vara just jag...och det, det kan ingen ta ifrån oss

Bara en tanke.....

Visst är det häftigt med dessa människor som på nåt sätt alltid vågar utmana sig själva. De som hoppar utan fallskärm trygga i förvissningen att de på nåt sätt alltid kommer landa på fötterna...

Litet tack...

till den lilla men tydligen ändå trogna skara som trots allt tar sig tid att kika in här ibland trots att jag varit riktigt usel på att komma med nya inlägg den senaste tiden. Vi är med i en stegräknartävling på jobbet sen en tid tillbaka och jag har en tendens att bli något fanatisk när det gäller sånt här så de senaste veckorna har jag ägnat fasligt mycket tid åt att just gå....men jag har en massa tankar i huvet, inte minst om vad som hänt i världen den senaste tiden...så ha bara lite tålamod, så fort jag fått mitt lag i mål så ska jag ta tag i skrivandet på allvar. :)