Vi har ju här i Sverige turen att leva i ett land med så väl yttrandefrihet, tryckfrihet och religionsfrihet. Det är ju oerhört vackra ord och fantastiskt viktiga grundstenar i vårt demokratiska samhälle men jag kan ändå inte låta bli att undra om dessa företeelser verkligen gäller alla våra medborgare och vem som egentligen har skyldighet att kontrollera att så är fallet.
Jag tillhör den del av befolkningen som valt att inte ha nån religiös tillhörighet utan mer tror på det här med vetenskap. Men oavsett vad jag har för åsikt när det gäller gud och andlighet i största allmänhet kan jag ju ändå inte bortse ifrån att vårt samhälle på många områden har den kristna tron som grund för det mesta som sker. Det gäller såväl lagar och regler, skrivna som oskrivna, kalendrar och tideräkning och inte minst helger och högtider. Det finns ju inte många av de högtider och helgdagar vi firar som inte har sin grund hos den svenska kyrkan oavsett hur vi nu för tiden väljer att fira det.
Och de må väl va hänt, som vuxen har jag ju nånstans ändå rätten att avstå att fira dessa högtider och helger - kan ju se det enbart som en möjlighet till lite extra ledigt. Nej, de jag tänker på i det här fallet är barnen - vart finns religionsfriheten för dem?
Nu för tiden när kyrkan äntligen separerats från staten måste man ju i alla fall som förälder göra ett aktivt val och döpa sitt barn för att gå med i kyrkan till skillnad mot tidigare då man föddes in i den, det är ju helt klart ett steg i rätt riktning. Men det är ju trots allt ändå föräldrarna som gör valet.
Nu kan man ju tycka att det är upp till föräldrarna att avgöra vad som är bäst för sina barn när det gäller det här området och det kan ju va okej så länge man har föräldrar som är öppna och vidsynta, men vad gör vi när det finns föräldrar som inte har förmågan att se vad som är bäst för barnet? Och vem avgör vad som är okej i religionens namn?
Svårigheten ligger ju delvis i att vi har det samhälle vi har, nämligen ett som nånstans ändå vilar på en kristen grund, hur blir det då när ens föräldrar tillhör några av vårt lands minoritets religioner? Det går väl an för de som har toleranta föräldrar som ändå accepterar det samhälle de lever i och låter sina barn vara delaktiga i det som händer i vårt samhälle, inte minst i skolan, och inte fanatiskt tar avstånd och vägrar befatta sig med allt som rör den kristna kyrkan.
För hur förvirrande måste det inte vara för alla dessa barn som lever med en religion i hemmet som ständigt krockar med det som händer i skolan. Att ständigt behöva stå utanför det som kamraterna är med på eller delaktiga i, att i stort sett tvingas lämna klassrummet så fort man ägnar sig å firandet av diverse svenska högtider eller inte ens kunna vara med på skolavslutningen för att den råkar firas i en kyrka. Vart finns religionsfriheten för dessa barn? När får de välja?
Värst verkar det vara för alla de vars föräldrar tillhör Jehovas Vittnen, denna sekt (jag vägrar kalla det för nåt annat) som hjärntvättar sina barn och som i stort sett kräver att barnen ska hålla för öronen så fort någon nämner Jesus och som hävdar att alla andra är djävulens avkommor. Vad har dessa barn för val och hur ska de kunna ta ställning till det som händer i samhället när allt redan är bestämt på förhand?
Religionsfrihet är nog bra, frågan är för vem?
söndag 26 december 2010
onsdag 22 december 2010
Lär nog inte skriva här på några dar så....
...jag får väl passa på att önska er alla en fantastiskt mysig, härlig och framför allt GOD JUL!!! ha det bäst och passa nu på och njut av allt julmys och av varandra!!!
söndag 19 december 2010
Då fortsätter vi med utmaningen :Day seven -Your best friend
Oj, det finns ju hur många som helst så det är omöjligt att räkna upp alla. Dessutom finns det ju så många sorter :
de jag kan ringa när som helst fast vi inte träffats på 3 år och ändå känns det som igår
de som får mej att garva hejdlöst bara genom att öppna munnen
de som jag känner att jag kan lita fullständigt på när som helst och var som helst och som jag själv skulle offra livet för utan att blinka
de där som jag kan sitta tyst med långa stunder utan att det känns pinsamt
och så alla de som verkligen känner mej men som väljer att älska mej ändå
De allra bästa och närmaste vännerna stämmer naturligtvis in på allt och jag kan bara säga att jag har turen att ha flera stycken av den sorten - ni är ovärderliga och jag älskar er nu och för alltid!!! <3<3<3
de jag kan ringa när som helst fast vi inte träffats på 3 år och ändå känns det som igår
de som får mej att garva hejdlöst bara genom att öppna munnen
de som jag känner att jag kan lita fullständigt på när som helst och var som helst och som jag själv skulle offra livet för utan att blinka
de där som jag kan sitta tyst med långa stunder utan att det känns pinsamt
och så alla de som verkligen känner mej men som väljer att älska mej ändå
De allra bästa och närmaste vännerna stämmer naturligtvis in på allt och jag kan bara säga att jag har turen att ha flera stycken av den sorten - ni är ovärderliga och jag älskar er nu och för alltid!!! <3<3<3
onsdag 15 december 2010
Day six -Your day
Vaknade efter ca 4,5 timmars sömn vid halvsex-tiden som vanligt. Upp och se till att få igång ungarna med frukost och allt annat det innebär. En tur till tandläkaren med dottern - hur cool som helst. Skjutsa ungarna till skolan.
Jobba - först ett möte med elevrådet som blev väääldigt låångt, kort planering, lunch, en kort paus med mp3-spelaren i öronen, ta emot nya vikarien Josse ( verkar lovande), fritids med storsamling och allt annat det innebär.
Efter jobbet var det dags för personalkväll med jobbet som den här gången var detsamma som musikskolans julkonsert i Domkyrkan i 1,5 h på jävulskt hårda bänkar med efterföljande jultallrik och samkväm. Jag vill inte verka gnällig men julkonserter med blås och stråkar e inget för mej och dessutom var jag tvungen att dra en halvtimme in i jultallriken så jag mest slängde i mej käket och stack. Hade jag fått välja hade jag tillbringat kvällen i soffan med handbolls tjejerna på tv.
Och nu hänger jag med datorn på nätet tills det blir dags att hoppa i säng!!
Jobba - först ett möte med elevrådet som blev väääldigt låångt, kort planering, lunch, en kort paus med mp3-spelaren i öronen, ta emot nya vikarien Josse ( verkar lovande), fritids med storsamling och allt annat det innebär.
Efter jobbet var det dags för personalkväll med jobbet som den här gången var detsamma som musikskolans julkonsert i Domkyrkan i 1,5 h på jävulskt hårda bänkar med efterföljande jultallrik och samkväm. Jag vill inte verka gnällig men julkonserter med blås och stråkar e inget för mej och dessutom var jag tvungen att dra en halvtimme in i jultallriken så jag mest slängde i mej käket och stack. Hade jag fått välja hade jag tillbringat kvällen i soffan med handbolls tjejerna på tv.
Och nu hänger jag med datorn på nätet tills det blir dags att hoppa i säng!!
Day five -Your definition of love:
Det här va den svåraste hittills, just för att det finns så många olika sorter. Men vi kör väl så får vi se vart vi hamnar:
Kärleken till föräldrarna - den där känslan av trygghet som gör att man vet att vad sjutton jag än hittar på så finns de där och tar emot mej när jag faller.
Kärleken till sina barn - den absolut största som är totalt villkorslös och som gör att man skulle kunna dö för dem vilken sekund som helst om det bara inte vore för att man är så jävla rädd för att de ska lämnas ensamma.
Kärleken till vännerna - när man känner att jag kan berätta att jag gjort precis vad som helst men vad det än är så respekterar och älskar de mej ändå. De kanske inte håller med mej men de respekterar mej och sviker mej aldrig.
Kärleken till den man valt att älska - den första känslan av passion när man inte kan vare sig äta, sova eller andas om inte den andre finns nära. Som sedan övergår till samhörighet och en djupare känsla av total tillit och glädjen i att ha någon att dela vardagen och livet med. Känslan av att vara halv förutan.
Kärleken till andra människor i ens liv - det finns ju de här människorna i livet som man inte kan sätta i ett fack men som ändå ständigt finns i ens hjärta. Släktingar både de man vill ha och de man kan vara utan och som man känner en slags samhörighet med bara för att man delar en historia. Människor man inte känner men som man ändå beundrar och känner varmt för bara för att de är dem de är.
Kärleken till alla ungar jag jobbat med - det finns såååå många härliga ungar som har berört mej och som jag har kommit att älska genom åren och som jag ständigt gläds med och oroar mej för. Det finns de som har en särskild plats i mitt hjärta och som jag än i dag flera år efter att de lämnat min skola har en nära kontakt med och vars kärlek och vänskap ovärderlig för mej. Andras ungar som ändå på nåt sätt är mina.
Kärleken till livet - känslan av att vara glad och tacksam för varje dag man vaknar bara över att ha turen att få uppleva ännu en fantastisk dag. Känslan av att kunna njuta av nuet och känna att man har det allt himla bra ändå med alla man älskar och som älskar en tillbaka.
Kärleken till föräldrarna - den där känslan av trygghet som gör att man vet att vad sjutton jag än hittar på så finns de där och tar emot mej när jag faller.
Kärleken till sina barn - den absolut största som är totalt villkorslös och som gör att man skulle kunna dö för dem vilken sekund som helst om det bara inte vore för att man är så jävla rädd för att de ska lämnas ensamma.
Kärleken till vännerna - när man känner att jag kan berätta att jag gjort precis vad som helst men vad det än är så respekterar och älskar de mej ändå. De kanske inte håller med mej men de respekterar mej och sviker mej aldrig.
Kärleken till den man valt att älska - den första känslan av passion när man inte kan vare sig äta, sova eller andas om inte den andre finns nära. Som sedan övergår till samhörighet och en djupare känsla av total tillit och glädjen i att ha någon att dela vardagen och livet med. Känslan av att vara halv förutan.
Kärleken till andra människor i ens liv - det finns ju de här människorna i livet som man inte kan sätta i ett fack men som ändå ständigt finns i ens hjärta. Släktingar både de man vill ha och de man kan vara utan och som man känner en slags samhörighet med bara för att man delar en historia. Människor man inte känner men som man ändå beundrar och känner varmt för bara för att de är dem de är.
Kärleken till alla ungar jag jobbat med - det finns såååå många härliga ungar som har berört mej och som jag har kommit att älska genom åren och som jag ständigt gläds med och oroar mej för. Det finns de som har en särskild plats i mitt hjärta och som jag än i dag flera år efter att de lämnat min skola har en nära kontakt med och vars kärlek och vänskap ovärderlig för mej. Andras ungar som ändå på nåt sätt är mina.
Kärleken till livet - känslan av att vara glad och tacksam för varje dag man vaknar bara över att ha turen att få uppleva ännu en fantastisk dag. Känslan av att kunna njuta av nuet och känna att man har det allt himla bra ändå med alla man älskar och som älskar en tillbaka.
Day four - what u ate to day:
Det här med mat är ju inte min starka sida - tycker att det är sååååå tråkigt, både att laga och äta. Med tanke på det så har det vart en rätt bra dag i dag.
Frukost: banan
Lunch: citrusfisk, potatis och grönsaker.
M-mål: halvt päron
Middag: kall jultallrik
Kanske ska påpeka att jag inte behövt tillaga nåt av det själv, hade så varit fallet hade det mest handlat om måltidsbarer, proteindrinkar och frukt.
Frukost: banan
Lunch: citrusfisk, potatis och grönsaker.
M-mål: halvt päron
Middag: kall jultallrik
Kanske ska påpeka att jag inte behövt tillaga nåt av det själv, hade så varit fallet hade det mest handlat om måltidsbarer, proteindrinkar och frukt.
Day three - your parents:
Mina föräldrar heter Gunilla och Rolf och de är precis som föräldrar ska va mina stöttepelare här i livet.
Min mamma tillhör mina absoluta förebilder här i livet, främst för att hon har en vilja och energi som jag inte kan låta bli att beundra. Trots att hon vid det här laget ar hunnit fylla 67 år så är hon mer i farten än någonsin. Hon är det kreativaste och mest på hittiga jag vet och har en framåtanda och vilja som kan gör vem som helst smått skräckslagen. Hon tillhör den kategorin människor som aldrig klagar på att nåt är jobbigt - hon bara gör det.
Min pappa är den som alltid finns till hands när vi behöver hjälp med sånt vi själva inte fixar, typ att byta fönster, limma stolar eller bygga en övervåning. Dessutom är han dyrkad av sina barnbarn - det finns ingen som är så rolig att leka med som morfar.
De finns alltid där när jag behöver dem och det är aldrig nåt krångel - de är bäst helt enkelt!!!
Min mamma tillhör mina absoluta förebilder här i livet, främst för att hon har en vilja och energi som jag inte kan låta bli att beundra. Trots att hon vid det här laget ar hunnit fylla 67 år så är hon mer i farten än någonsin. Hon är det kreativaste och mest på hittiga jag vet och har en framåtanda och vilja som kan gör vem som helst smått skräckslagen. Hon tillhör den kategorin människor som aldrig klagar på att nåt är jobbigt - hon bara gör det.
Min pappa är den som alltid finns till hands när vi behöver hjälp med sånt vi själva inte fixar, typ att byta fönster, limma stolar eller bygga en övervåning. Dessutom är han dyrkad av sina barnbarn - det finns ingen som är så rolig att leka med som morfar.
De finns alltid där när jag behöver dem och det är aldrig nåt krångel - de är bäst helt enkelt!!!
tisdag 14 december 2010
30-dagars utmaning!!!
En av mina jobbarkompisar och allra bästa vänner uppmanade för nån vecka sen alla sina "bloggpolare" att anta en 30-dagars utmaning på sina egna bloggar och eftersom jag är lite svag för just utmaningar så e det väl bara att köra:
Day one - introduce yourself!!
Jaha, jag är en 39-årig tjej, kan fortfarande inte förlika mej med att kalla mej kvinna - inte tillräckligt vuxen på nåt vis, som bor tillsammans med min sambo sen snart 22 år ( känn på den - 22 år, inte illa va) och vår två små envisa och mycket bestämda små änglar på 6 och 8 år i lilla Götene.
Jag jobbar som fritidspedagog på en skola i Skara sen 12 år tillbaka och jag fullkomligt stortrivs!! Jag brukar lite ödmjukt påstå att jag har världens bästa jobb och jag menar det verkligen! Har man turen att få ägna hela dagarna åt ett av sina stor intressen, nämligen människor så är det svårt att klaga. Inte nog med att jag får tillbringa massa tid med ett helt gäng härliga, goa, fantastiska ungar jag har dessutom turen att jobba i ett suveränt arbetslag - flera av mina närmaste arbetskamrater ser jag som mina bästa vänner - hur många har den lyxen på sina arbetsplatser.
Som jag skrev tidigare är just givande möten med människor, gamla vänner och nya bekanta, ett av mina stor intressen. Jag älskar att spännande samtal och meningsfulla diskussioner och trivs som bäst när jag umgås med personer som vågar ifrågasätta och utmana mej - som får mej att utvecklas och tänka nytt.
Förutom att vara med de människor jag tycker om så trivs jag som bäst när jag får krypa upp i soffan med en bra bok, jag kan ägna timmar och dagar åt att bara försvinna i böckernas fantastiska värld - för mej är det total avkoppling och sanslös njutning.
Om man frågar de som känner mej vad jag är för nån så är väl envis, ambitiös, framåt och stark egenskaper som ofta nämns och det stämmer nog rätt bra. Jag bara hoppas att människor omkring mej också inser att även den starka kan behöva få vara svag och tas omhand ibland.
För övrig är jag en person med bestämda åsikter och ett brinnande intresse för vad som händer i vår värld. Jag tror starkt på att följa sina värderingar och försöker leva som jag lär i allt jag gör. Jag är övertygad om att människan i grunden är god och att det verkligen lönar sig att vara snäll. Jag ser som min främsta uppgift här i livet att vara en god medmänniska och en förebild för alla barn och ungdomar som kommer i min väg.
Jag är en glad skit med stort hjärta som älskar att kramas!!!!!
På återseende!!!
Day one - introduce yourself!!
Jaha, jag är en 39-årig tjej, kan fortfarande inte förlika mej med att kalla mej kvinna - inte tillräckligt vuxen på nåt vis, som bor tillsammans med min sambo sen snart 22 år ( känn på den - 22 år, inte illa va) och vår två små envisa och mycket bestämda små änglar på 6 och 8 år i lilla Götene.
Jag jobbar som fritidspedagog på en skola i Skara sen 12 år tillbaka och jag fullkomligt stortrivs!! Jag brukar lite ödmjukt påstå att jag har världens bästa jobb och jag menar det verkligen! Har man turen att få ägna hela dagarna åt ett av sina stor intressen, nämligen människor så är det svårt att klaga. Inte nog med att jag får tillbringa massa tid med ett helt gäng härliga, goa, fantastiska ungar jag har dessutom turen att jobba i ett suveränt arbetslag - flera av mina närmaste arbetskamrater ser jag som mina bästa vänner - hur många har den lyxen på sina arbetsplatser.
Som jag skrev tidigare är just givande möten med människor, gamla vänner och nya bekanta, ett av mina stor intressen. Jag älskar att spännande samtal och meningsfulla diskussioner och trivs som bäst när jag umgås med personer som vågar ifrågasätta och utmana mej - som får mej att utvecklas och tänka nytt.
Förutom att vara med de människor jag tycker om så trivs jag som bäst när jag får krypa upp i soffan med en bra bok, jag kan ägna timmar och dagar åt att bara försvinna i böckernas fantastiska värld - för mej är det total avkoppling och sanslös njutning.
Om man frågar de som känner mej vad jag är för nån så är väl envis, ambitiös, framåt och stark egenskaper som ofta nämns och det stämmer nog rätt bra. Jag bara hoppas att människor omkring mej också inser att även den starka kan behöva få vara svag och tas omhand ibland.
För övrig är jag en person med bestämda åsikter och ett brinnande intresse för vad som händer i vår värld. Jag tror starkt på att följa sina värderingar och försöker leva som jag lär i allt jag gör. Jag är övertygad om att människan i grunden är god och att det verkligen lönar sig att vara snäll. Jag ser som min främsta uppgift här i livet att vara en god medmänniska och en förebild för alla barn och ungdomar som kommer i min väg.
Jag är en glad skit med stort hjärta som älskar att kramas!!!!!
På återseende!!!
var meningen att jag skulle komma med ett nytt inlägg men....
..så hamnade jag i en givande diskussion om politik och frågor kring livet i allmänhet med en av mina kära gamla elever istället så jag glömde liksom helt enkelt av det....får återkomma i morgon, om jag kommer ihåg det ;))
tisdag 7 december 2010
Inte undra på att vi har så svårt att lösa världens konflikter...
..ett gäng sexor va ute för att ta en bensträckare ute på den snötäckta skolgården varpå en av killarna kommer på att han har lust att dra igång lite snöbollskrig.
Eftersom det bara handlar om en kort bensträckare har han varken mössa eller vantar på sig utan ber att få låna vantar av en av tjejerna mot löfte att inte kasta på henne.
Istället ägnar han sig åt att kasta på tjejens kompisar varav den ena blir lagom förbannad - gissa vem som får skulden!! Tjejen som lånat ut vantarna så klart!!
Så passa er innan ni lånar ut nåt nästa gång - man vet aldrig vilka konflikter det kan leda till. Vem vet, det kanske var så 2:a världskriget startade....egentligen.....
Eftersom det bara handlar om en kort bensträckare har han varken mössa eller vantar på sig utan ber att få låna vantar av en av tjejerna mot löfte att inte kasta på henne.
Istället ägnar han sig åt att kasta på tjejens kompisar varav den ena blir lagom förbannad - gissa vem som får skulden!! Tjejen som lånat ut vantarna så klart!!
Så passa er innan ni lånar ut nåt nästa gång - man vet aldrig vilka konflikter det kan leda till. Vem vet, det kanske var så 2:a världskriget startade....egentligen.....
Vem e det som har dumpat en massa gegga i mina ögon??
Tycker allt att det är tillräckligt trångbott i mitt ansikte redan som det är - så kom och hämta det genast!!!
Dessutom skrämmer jag ungarna på jobbet - mer än vanligt alltså!!!
Dessutom skrämmer jag ungarna på jobbet - mer än vanligt alltså!!!
söndag 5 december 2010
Är det inte bra tröttsamt så säg....
med alla dessa människor som inte vågar stå för det de egentligen tycker eller som kör med en massa dubbelmoraliskt tjafs för att de är rädda för att inte vara politiskt korrekta eller för att trampa nån på tårna. Det är väl förstårligt när det gäller barn och ungdomar som har fullt upp med att duga och passa in men vuxna människor - skärp er!!!
Här följer några exempel på dubbelmoral och annat tjafs som jag helt enkelt inte står ut med:
-"Jag tycker det är självklart att följa hastighetsgränserna" - men jag gör gärna idiotomkörningar innan backkrön, precis innan en kurva, och gärna i mörker. Sedan markerar jag tydligt mitt missnöje genom att gå ut på vägrenen och gestikulera vilt!!
- "Jag skulle gärna ställa upp och jobba över nu när vi är så kort om folk men jag kan helt enkelt inte- det är absolut inte så att jag inte vill men jag har sååå himla mycket att göra just idag" - Sluta mesa och säg som det är istället - DU ÄR EN EGOIST OCH SKITER VÄL I OM VI ANDRA SLITER HÄCKEN AV OSS!!!
- "Självklart vill jag leva i ett rättvist och solidariskt samhälle där alla har rätt till samma skola, sjukvård och barnomsorg" - men när det väl kommer till kritan röstar jag på moderaterna för då får jag själv mer pengar i plånboken!!
- "Jag är inte rasist" - men jag tror på fullt allvar att 80% av de invandrare som kommer hit är kriminella och de övriga 20% snor våra jobb eller gifter sig med våra döttrar och kidnappar sedan sina egna barn och tar med dem till nåt islamistiskt fundamentalt land och förresten är alla innerst inne muslimska terrorister!!! " Men nääädå, jag är inte rasist"
- "Självklart är det insidan som räknas" - det är därför jag opererar brösten, sprutar in botox på alla möjliga och omöjliga ställen samt spenderar en vanlig årslön på senaste modeplaggen!!
mm, mm,mm,mm..........
-
Här följer några exempel på dubbelmoral och annat tjafs som jag helt enkelt inte står ut med:
-"Jag tycker det är självklart att följa hastighetsgränserna" - men jag gör gärna idiotomkörningar innan backkrön, precis innan en kurva, och gärna i mörker. Sedan markerar jag tydligt mitt missnöje genom att gå ut på vägrenen och gestikulera vilt!!
- "Jag skulle gärna ställa upp och jobba över nu när vi är så kort om folk men jag kan helt enkelt inte- det är absolut inte så att jag inte vill men jag har sååå himla mycket att göra just idag" - Sluta mesa och säg som det är istället - DU ÄR EN EGOIST OCH SKITER VÄL I OM VI ANDRA SLITER HÄCKEN AV OSS!!!
- "Självklart vill jag leva i ett rättvist och solidariskt samhälle där alla har rätt till samma skola, sjukvård och barnomsorg" - men när det väl kommer till kritan röstar jag på moderaterna för då får jag själv mer pengar i plånboken!!
- "Jag är inte rasist" - men jag tror på fullt allvar att 80% av de invandrare som kommer hit är kriminella och de övriga 20% snor våra jobb eller gifter sig med våra döttrar och kidnappar sedan sina egna barn och tar med dem till nåt islamistiskt fundamentalt land och förresten är alla innerst inne muslimska terrorister!!! " Men nääädå, jag är inte rasist"
- "Självklart är det insidan som räknas" - det är därför jag opererar brösten, sprutar in botox på alla möjliga och omöjliga ställen samt spenderar en vanlig årslön på senaste modeplaggen!!
mm, mm,mm,mm..........
-
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)