Religionsfrihet - för vem?

Vi har ju här i Sverige turen att leva i ett land med så väl yttrandefrihet, tryckfrihet och religionsfrihet. Det är ju oerhört vackra ord och fantastiskt viktiga grundstenar i vårt demokratiska samhälle men jag kan ändå inte låta bli att undra om dessa företeelser verkligen gäller alla våra medborgare och vem som egentligen har skyldighet att kontrollera att så är fallet.

Jag tillhör den del av befolkningen som valt att inte ha nån religiös tillhörighet utan mer tror på det här med vetenskap. Men oavsett vad jag har för åsikt när det gäller gud och andlighet i största allmänhet kan jag ju ändå inte bortse ifrån att vårt samhälle på många områden har den kristna tron som grund för det mesta som sker. Det gäller såväl lagar och regler, skrivna som oskrivna, kalendrar och tideräkning och inte minst helger och högtider. Det finns ju inte många av de högtider och helgdagar vi firar som inte har sin grund hos den svenska kyrkan oavsett hur vi nu för tiden väljer att fira det.

Och de må väl va hänt, som vuxen har jag ju nånstans ändå rätten att avstå att fira dessa högtider och helger - kan ju se det enbart som en möjlighet till lite extra ledigt. Nej, de jag tänker på i det här fallet är barnen - vart finns religionsfriheten för dem?

Nu för tiden när kyrkan äntligen separerats från staten måste man ju i alla fall som förälder göra ett aktivt val och döpa sitt barn för att gå med i kyrkan till skillnad mot tidigare då man föddes in i den, det är ju helt klart ett steg i rätt riktning. Men det är ju trots allt ändå föräldrarna som gör valet.

Nu kan man ju tycka att det är upp till föräldrarna att avgöra vad som är bäst för sina barn när det gäller det här området och det kan ju va okej så länge man har föräldrar som är öppna och vidsynta, men vad gör vi när det finns föräldrar som inte har förmågan att se vad som är bäst för barnet? Och vem avgör vad som är okej i religionens namn?

Svårigheten ligger ju delvis i att vi har det samhälle vi har, nämligen ett som nånstans ändå vilar på en kristen grund, hur blir det då när ens föräldrar tillhör några av vårt lands minoritets religioner? Det går väl an för de som har toleranta föräldrar som ändå accepterar det samhälle de lever i och låter sina barn vara delaktiga i det som händer i vårt samhälle, inte minst i skolan, och inte fanatiskt tar avstånd och vägrar befatta sig med allt som rör den kristna kyrkan.

För hur förvirrande måste det inte vara för alla dessa barn som lever med en religion i hemmet som ständigt krockar med det som händer i skolan. Att ständigt behöva stå utanför det som kamraterna är med på eller delaktiga i, att i stort sett tvingas lämna klassrummet så fort man ägnar sig å firandet av diverse svenska högtider eller inte ens kunna vara med på skolavslutningen för att den råkar firas i en kyrka. Vart finns religionsfriheten för dessa barn? När får de välja?

Värst verkar det vara för alla de vars föräldrar tillhör Jehovas Vittnen, denna sekt (jag vägrar kalla det för nåt annat) som hjärntvättar sina barn och som i stort sett kräver att barnen ska hålla för öronen så fort någon nämner Jesus och som hävdar att alla andra är djävulens avkommor. Vad har dessa barn för val och hur ska de kunna ta ställning till det som händer i samhället när allt redan är bestämt på förhand?

Religionsfrihet är nog bra, frågan är för vem?

Lär nog inte skriva här på några dar så....

...jag får väl passa på att önska er alla en fantastiskt mysig, härlig och framför allt GOD JUL!!! ha det bäst och passa nu på och njut av allt julmys och av varandra!!!

Då fortsätter vi med utmaningen :Day seven -Your best friend

Oj, det finns ju hur många som helst så det är omöjligt att räkna upp alla. Dessutom finns det ju så många sorter :
de jag kan ringa när som helst fast vi inte träffats på 3 år och ändå känns det som igår
de som får mej att garva hejdlöst bara genom att öppna munnen
de som jag känner att jag kan lita fullständigt på när som helst och var som helst och som jag själv skulle offra livet för utan att blinka
de där som jag kan sitta tyst med långa stunder utan att det känns pinsamt
och så alla de som verkligen känner mej men som väljer att älska mej ändå

De allra bästa och närmaste vännerna stämmer naturligtvis in på allt och jag kan bara säga att jag har turen att ha flera stycken av den sorten - ni är ovärderliga och jag älskar er nu och för alltid!!! <3<3<3

Då så, då har jag avverkat så pass många dagars utmaningar att jag kan ägna mej åt julstäd och klappköp i lugn och ro!!

Day six -Your day

Vaknade efter ca 4,5 timmars sömn vid halvsex-tiden som vanligt. Upp och se till att få igång ungarna med frukost och allt annat det innebär. En tur till tandläkaren med dottern - hur cool som helst. Skjutsa ungarna till skolan.
Jobba - först ett möte med elevrådet som blev väääldigt låångt, kort planering, lunch, en kort paus med mp3-spelaren i öronen, ta emot nya vikarien Josse ( verkar lovande), fritids med storsamling och allt annat det innebär.
Efter jobbet var det dags för personalkväll med jobbet som den här gången var detsamma som musikskolans julkonsert i Domkyrkan i 1,5 h på jävulskt hårda bänkar med efterföljande jultallrik och samkväm. Jag vill inte verka gnällig men julkonserter med blås och stråkar e inget för mej och dessutom var jag tvungen att dra en halvtimme in i jultallriken så jag mest slängde i mej käket och stack. Hade jag fått välja hade jag tillbringat kvällen i soffan med handbolls tjejerna på tv.
Och nu hänger jag med datorn på nätet tills det blir dags att hoppa i säng!!

Day five -Your definition of love:

Det här va den svåraste hittills, just för att det finns så många olika sorter. Men vi kör väl så får vi se vart vi hamnar:

Kärleken till föräldrarna - den där känslan av trygghet som gör att man vet att vad sjutton jag än hittar på så finns de där och tar emot mej när jag faller.

Kärleken till sina barn - den absolut största som är totalt villkorslös och som gör att man skulle kunna dö för dem vilken sekund som helst om det bara inte vore för att man är så jävla rädd för att de ska lämnas ensamma.

Kärleken till vännerna - när man känner att jag kan berätta att jag gjort precis vad som helst men vad det än är så respekterar och älskar de mej ändå. De kanske inte håller med mej men de respekterar mej och sviker mej aldrig.

Kärleken till den man valt att älska - den första känslan av passion när man inte kan vare sig äta, sova eller andas om inte den andre finns nära. Som sedan övergår till samhörighet och en djupare känsla av total tillit och glädjen i att ha någon att dela vardagen och livet med. Känslan av att vara halv förutan.

Kärleken till andra människor i ens liv - det finns ju de här människorna i livet som man inte kan sätta i ett fack men som ändå ständigt finns i ens hjärta. Släktingar både de man vill ha och de man kan vara utan och som man känner en slags samhörighet med bara för att man delar en historia. Människor man inte känner men som man ändå beundrar och känner varmt för bara för att de är dem de är.

Kärleken till alla ungar jag jobbat med - det finns såååå många härliga ungar som har berört mej och som jag har kommit att älska genom åren och som jag ständigt gläds med och oroar mej för. Det finns de som har en särskild plats i mitt hjärta och som jag än i dag flera år efter att de lämnat min skola har en nära kontakt med och vars kärlek och vänskap ovärderlig för mej. Andras ungar som ändå på nåt sätt är mina.

Kärleken till livet - känslan av att vara glad och tacksam för varje dag man vaknar bara över att ha turen att få uppleva ännu en fantastisk dag. Känslan av att kunna njuta av nuet och känna att man har det allt himla bra ändå med alla man älskar och som älskar en tillbaka.

Day four - what u ate to day:

Det här med mat är ju inte min starka sida - tycker att det är sååååå tråkigt, både att laga och äta. Med tanke på det så har det vart en rätt bra dag i dag.

Frukost: banan

Lunch: citrusfisk, potatis och grönsaker.

M-mål: halvt päron

Middag: kall jultallrik

Kanske ska påpeka att jag inte behövt tillaga nåt av det själv, hade så varit fallet hade det mest handlat om måltidsbarer, proteindrinkar och frukt.

Day three - your parents:

Mina föräldrar heter Gunilla och Rolf och de är precis som föräldrar ska va mina stöttepelare här i livet.

Min mamma tillhör mina absoluta förebilder här i livet, främst för att hon har en vilja och energi som jag inte kan låta bli att beundra. Trots att hon vid det här laget ar hunnit fylla 67 år så är hon mer i farten än någonsin. Hon är det kreativaste och mest på hittiga jag vet och har en framåtanda och vilja som kan gör vem som helst smått skräckslagen. Hon tillhör den kategorin människor som aldrig klagar på att nåt är jobbigt - hon bara gör det.

Min pappa är den som alltid finns till hands när vi behöver hjälp med sånt vi själva inte fixar, typ att byta fönster, limma stolar eller bygga en övervåning. Dessutom är han dyrkad av sina barnbarn - det finns ingen som är så rolig att leka med som morfar.

De finns alltid där när jag behöver dem och det är aldrig nåt krångel - de är bäst helt enkelt!!!

30-dagars utmaning!!!

En av mina jobbarkompisar och allra bästa vänner uppmanade för nån vecka sen alla sina "bloggpolare" att anta en 30-dagars utmaning på sina egna bloggar och eftersom jag är lite svag för just utmaningar så e det väl bara att köra:


Day one - introduce yourself!!

Jaha, jag är en 39-årig tjej, kan fortfarande inte förlika mej med att kalla mej kvinna - inte tillräckligt vuxen på nåt vis, som bor tillsammans med min sambo sen snart 22 år ( känn på den - 22 år, inte illa va) och vår två små envisa och mycket bestämda små änglar på 6 och 8 år i lilla Götene.

Jag jobbar som fritidspedagog på en skola i Skara sen 12 år tillbaka och jag fullkomligt stortrivs!! Jag brukar lite ödmjukt påstå att jag har världens bästa jobb och jag menar det verkligen! Har man turen att få ägna hela dagarna åt ett av sina stor intressen, nämligen människor så är det svårt att klaga. Inte nog med att jag får tillbringa massa tid med ett helt gäng härliga, goa, fantastiska ungar jag har dessutom turen att jobba i ett suveränt arbetslag - flera av mina närmaste arbetskamrater ser jag som mina bästa vänner - hur många har den lyxen på sina arbetsplatser.

Som jag skrev tidigare är just givande möten med människor, gamla vänner och nya bekanta, ett av mina stor intressen. Jag älskar att spännande samtal och meningsfulla diskussioner och trivs som bäst när jag umgås med personer som vågar ifrågasätta och utmana mej - som får mej att utvecklas och tänka nytt.


Förutom att vara med de människor jag tycker om så trivs jag som bäst när jag får krypa upp i soffan med en bra bok, jag kan ägna timmar och dagar åt att bara försvinna i böckernas fantastiska värld - för mej är det total avkoppling och sanslös njutning.


Om man frågar de som känner mej vad jag är för nån så är väl envis, ambitiös, framåt och stark egenskaper som ofta nämns och det stämmer nog rätt bra. Jag bara hoppas att människor omkring mej också inser att även den starka kan behöva få vara svag och tas omhand ibland.

För övrig är jag en person med bestämda åsikter och ett brinnande intresse för vad som händer i vår värld. Jag tror starkt på att följa sina värderingar och försöker leva som jag lär i allt jag gör. Jag är övertygad om att människan i grunden är god och att det verkligen lönar sig att vara snäll. Jag ser som min främsta uppgift här i livet att vara en god medmänniska och en förebild för alla barn och ungdomar som kommer i min väg.


Jag är en glad skit med stort hjärta som älskar att kramas!!!!!

På återseende!!!

var meningen att jag skulle komma med ett nytt inlägg men....

..så hamnade jag i en givande diskussion om politik och frågor kring livet i allmänhet med en av mina kära gamla elever istället så jag glömde liksom helt enkelt av det....får återkomma i morgon, om jag kommer ihåg det ;))

Inte undra på att vi har så svårt att lösa världens konflikter...

..ett gäng sexor va ute för att ta en bensträckare ute på den snötäckta skolgården varpå en av killarna kommer på att han har lust att dra igång lite snöbollskrig.

Eftersom det bara handlar om en kort bensträckare har han varken mössa eller vantar på sig utan ber att få låna vantar av en av tjejerna mot löfte att inte kasta på henne.

Istället ägnar han sig åt att kasta på tjejens kompisar varav den ena blir lagom förbannad - gissa vem som får skulden!! Tjejen som lånat ut vantarna så klart!!

Så passa er innan ni lånar ut nåt nästa gång - man vet aldrig vilka konflikter det kan leda till. Vem vet, det kanske var så 2:a världskriget startade....egentligen.....

Decemberkaos är allt bra myyysigt!!!

Vem e det som har dumpat en massa gegga i mina ögon??

Tycker allt att det är tillräckligt trångbott i mitt ansikte redan som det är - så kom och hämta det genast!!!

Dessutom skrämmer jag ungarna på jobbet - mer än vanligt alltså!!!

Är det inte bra tröttsamt så säg....

med alla dessa människor som inte vågar stå för det de egentligen tycker eller som kör med en massa dubbelmoraliskt tjafs för att de är rädda för att inte vara politiskt korrekta eller för att trampa nån på tårna. Det är väl förstårligt när det gäller barn och ungdomar som har fullt upp med att duga och passa in men vuxna människor - skärp er!!!

Här följer några exempel på dubbelmoral och annat tjafs som jag helt enkelt inte står ut med:

-"Jag tycker det är självklart att följa hastighetsgränserna" - men jag gör gärna idiotomkörningar innan backkrön, precis innan en kurva, och gärna i mörker. Sedan markerar jag tydligt mitt missnöje genom att gå ut på vägrenen och gestikulera vilt!!

- "Jag skulle gärna ställa upp och jobba över nu när vi är så kort om folk men jag kan helt enkelt inte- det är absolut inte så att jag inte vill men jag har sååå himla mycket att göra just idag" - Sluta mesa och säg som det är istället - DU ÄR EN EGOIST OCH SKITER VÄL I OM VI ANDRA SLITER HÄCKEN AV OSS!!!

- "Självklart vill jag leva i ett rättvist och solidariskt samhälle där alla har rätt till samma skola, sjukvård och barnomsorg" - men när det väl kommer till kritan röstar jag på moderaterna för då får jag själv mer pengar i plånboken!!

- "Jag är inte rasist" - men jag tror på fullt allvar att 80% av de invandrare som kommer hit är kriminella och de övriga 20% snor våra jobb eller gifter sig med våra döttrar och kidnappar sedan sina egna barn och tar med dem till nåt islamistiskt fundamentalt land och förresten är alla innerst inne muslimska terrorister!!! " Men nääädå, jag är inte rasist"

- "Självklart är det insidan som räknas" - det är därför jag opererar brösten, sprutar in botox på alla möjliga och omöjliga ställen samt spenderar en vanlig årslön på senaste modeplaggen!!

mm, mm,mm,mm..........
-

Jag kan ärligt talat inte fatta hur människan överlevde innan det fanns tjep - oumbärligt helt enklelt!!

Jag använder det till allt, har till och med använt det till att laga en bildörr - gick faktiskt igenom besiktningen!!!

Tar det lite lugnt.....

....med bloggandet ett tag framöver. Brist på både tid och entusiasm gör att det kommer att bli lite si och så när det gäller nya inlägg framöver. Dyker säkert upp ett och annat som jag bara måste skriva av mej om men jag återkommer med mer regelbundet skrivande när den värsta jul-ruschen är över.

För den närmaste tiden kommer jag ägna mej åt att njuta av den bästa tiden på året - ljuva december och det hoppas jag att ni också ska göra. Se nu till att ta vara på allt det mysiga framöver med lucia och diverse julförberedelser och inte bara stressa på - jul blir det ju trots allt hur som helst ändå oavsett om du bonat golven eller inte.

Släpp nu alla måsten och bara njuuuuut!!! Ha det bäst och kramar i massor!!

Filmtips!!

Eller ja, kanske snarare tvärtom. Jag har på senare tiden haft oturen att lyckas hyra en hel mängd smått hopplösa filmer som bara får en att undra hur sjutton någon har kunnat komma på tanken att satsa på det här.

Och eftersom jag tycker att det är korkat att folk ska lägga energi på att göra om mina misstag utan istället ägna sig åt att göra sina egna kommer här några tips på filmer som jag tycker ni ska låta bli, ja strunta i helt enkelt!

Jag tillhör dem som tycker att den här TV-serien kan vara riktigt underhållande och att den innehåller en hel del humor och skön ironi. Jag tyckte dessutom att 1:an var helt okej och såg helt enkelt fram emot uppföljaren - stor miss!!!

Helt ärligt så tror jag inte att jag rörde på munnen en enda gång - det var helt enkelt fruktansvärt trist, menlöst och lååååångtråkigt!! Så vill ni få ett gott skratt, köp serien på dvd eller varför inte helt enkelt leta upp nått gammalt vänneravsnitt att roa er med - ni kommer att ha bra mycket roligare än om ni väljer att ägna 1,5 h av ert liv åt det här. Till och med att städa garaget känns lustfyllt i jämförelse!!!

Nästa tips: Om man som jag tycker att det är fantastiskt underhållande och givande att titta på skräckfilm så vet man att Terror på Elm street filmerna räknas till de verkliga klassikerna. Inte för att de är uppseendeväckande bra utan helt enkelt för att de har blivit kult.

Jag har roat mej med att se dem allihop med blandad förtjusning och såg med förväntan fram emot den senaste i raden.

Det borde jag inte ha gjort! Jag vill inte påstå att den var nån större katastrof och specialeffekterna var väl t.o.m. helt ok men att ge sig på att göra en ny version av originalfilmen är ju inte bara chansartat utan rent av korkat. Jag påstår inte att det var speciellt hög klass på originalet heller men det är ändå dödsdömt att försöka göra om den, helt enkelt för att man inte kan låta bli att hela tiden jämföra. Och det går inte att komma ifrån - Freddy var allt coolare förr, dessutom hade han mer humor på den gamla goda tiden!!!

Så till den senaste fadäsen!! Valhalla Rising!! Det här ska alltså vara en action.... jag vet inte vad ni har för uppfattning om den genren men att kalla den här filmen för action är ungefär lika korkat som att påstå att Kristina Lugn är ett energiknippe!!

Nåt segare och mer låååångsamt har jag nog aldrig varit med om. Mitt tips - gå och sov ett par timmar istället, det är betydligt mer upplyftande!!!

Äntligen!!!

Det är ta mej sjutton på tiden att folk vaknar upp och inser att många människors allt för ofta naiva inställning till alkoholen och dess konsekvenser faktiskt på allvar kan skada de som står en närmast - nämligen barnen.

Äntligen är det någon som höjer rösten och säger i från!! Det är verkligen på tiden att vi lagstiftar om vad som faktiskt är okej när det gäller föräldrars drickande och vad det får för konsekvenser för deras barn. Det är allt för många som inte förstår vidden av problemet.


Inte nog med att man utsätter sina barn för allvarliga risker när man väljer att dricka sig berusad i deras sällskap, jag anser att det är att utsätta dem för så väl psykisk som känslomässig misshandel.

För oavsett om man blir, glad, sprallig, känslosam, gråtmild, aggressiv eller ovanligt skojfrisk så förändras människor när de blir fulla. Sen spelar det ingen roll om det är till det bättre, för ett barn är denna förändring ofta både skrämmande och obehaglig. Sen hjälper det inte att mamma plötsligt är fantastiskt tillåtande och pappa värsta pajjasen.


Denna personlighetsförvandling skapar ofta både osäkerhet och skam. Vad är det egentligen som händer med ens föräldrar?? För yngre barn måste det vara helt obegripligt och för de äldre ofta fruktansvärt pinsamt.

Jag tror kanske inte att dessa problem på fullt allvar går att lagstifta bort för det handlar i grund och botten om att förändra människors attityder men det är ändå på tiden att vi sätter ned foten och markerar att detta inte är okej.


Vill ni supa er fulla,visst gör det då - men skaffa barnvakt nästa gång!!!!

Det här gnällträsket....

...som vissa människor väljer att vältra sig i, kan någon förklara varför. Visst, jag kan också ägna mej åt självömkan och låta som värsta klagomuren emellanåt men inte jämt och hela tiden.

Jag förstår liksom inte vad det tjänar till. Det verkar som en del människor känner sig viktiga och betydelsefulla när de får klaga och gnälla lite. Precis som man vore viktigare och mer engagerad för att men är konstant kritisk till allt och alla.

Det känns till och med som om vissa människor anser att man är lite ytlig om man försöker ha en positiv och öppen inställning till det som händer omkring en. Som om man är naiv bara för att man väljer att se till det positiva hos människor och anser att alla är goda tills motsatsen bevisats.

För min del tycker jag att jag tjänar så otroligt mycket mer på att tro på mänskligheten än att döma ut den på förhand.

För när man väl hamnar i det där gnällträsket så kan det va otroligt svårt att ta sig därifrån.....man blir liksom fast för alltid.

Som någon klok människa sagt - "bättre gå på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja"

Ursäkta mej men......

hur sjutton kan det finnas människor i dagens samhälle som med gott samvete fraktar sin flickvän med privatflyg över halva jordklotet till en kostnad av 1 000 000 kronor bara för att han längtar efter henne?? Visst det kan ju låta makalöst romantiskt men vad sjutton - MÄNNISKOR I DEN HÄR VÄRLDEN SVÄLTER!!!!!

Skulle inte förvåna mej alls om samma snubbe ägnar massor av tid åt att besöka lyxiga välgörnhetstillstälningar för att ge sken av att vara en generös typ som gärna är solidarisk och delar med sig till andra.

Ursäkta mej men jag måste gå och kräkas!!!!!

Jag kan inte fatta att de kan med att klaga.

Jag tycker att det är pinsamt när jag läser insändare efter insändare där människor klagar på att både vår regering och vår opposition väljer att hålla Sverigedemokraterna utanför all form av parlamentariskt samarbete.

Det man undrar är ju om de som klagar inte har någon som helst insikt i hur vår demokrati fungerar. Oavsett vad SD:s anhängare tycker så är det ju fritt fram för våra riksdagspartier att göra överenskommelser med vilka de vill. Och vad faller sig då mer naturligt att man väljer att samarbeta med de partier vars värderingar ligger närmast ens egna?

Vad hade de egentligen väntat sig?? Att våra etablerade partier skulle ta emot dessa trångsynta smygrasister med öppna armar? Att de på fullt allvar skulle få något att säga till om?

Nä, det är nog dags för alla Sverigedemokrater att komma ner på jorden och inse att de har lika mycket att säga till om här i samhället som de förtjänar - med andra ord INGENTING! Och så hoppas jag att det förblir i fyra år till när vi kan se till att de hamnar där de hör hemma - så långt från vår svenska riksdag som möjligt!!!

Jag kan inte låta bli....

Jag hade bestämt mej för att inte lägga någon mer energi på den rådande skandaldebatten kring vårt svenska kungahus men jag kan helt enkelt inte låta bli. Skälet är att jag åter igen inte förstår varför media hela tiden väljer att fokusera på fel saker.

Jag ska inte påstå att jag läst boken, skulle aldrig falla mej in, och jag har inte heller varit i närheten av att lusläsa allt som skrivits om den i media men jag har i alla fall förstått att mycket av innehållet handlar om vad kungen och hans högdjur till kompisar haft för sig både på krogen och privat med diverse unga damer.

För min del handlar problemet ytterst lite om vad vår regent har haft för sig utan mer om det många sätt kränkande klassamhälle vi faktiskt fortfarande lever i. Det handlar om pengar och makt och inte minst vår tids fixering och fascination över just detta. Vad skulle det annars vara som får unga och säkert snygga tjejer att välja att umgås med ett gäng medelålders, gubbsjuka karlar om inte suget efter pengar och ett liv i lyx.

Det som är än mer oroväckande i det här är att det verkar vara så få som inser att kungen bara är en symbol för det samhälle vi lever i i dag, ett samhälle där det verkar vara helt okej att en viss del av befolkningen kan leva lyxliv med miljonkåkar, garage med halvdussinet bilar, garderober värda miljontals kronor och ett ständigt pågående jetsetliv medan en annan del av samma befolkning tvingas leva på existensminimum och kanske t.o.m. måste söka sig till frälsningsarmén för att be om hjälp för att överhuvudtaget kunna få mat på bordet till jul.

Ett samhälle där 17-åriga överklassungar bara på några minuter kan spruta i väg skumpa för tiotusentals kronor bara för att impa på kompisar medan andra 17-åringar i en annan stadsdel kanske inte ens har råd att delta i sin egen studentbal. Och frågan är ju om dessa överklassungar verkligen förstår hur förnedrande och kränkande deras beteende är för den som inget har. Och om de inte förstår, vad har vuxenvärlden då haft för sig, och ännu värre - om de förstår men skiter i vilket, vart är vi då på väg?

Jag kan inte för mitt liv förstå att det finns de som tycker att det är okej att med gott samvete fortsätta leva sitt liv i lyx och konsumera ohämmat medans andra knappt har mat för dagen.

Som sagt, kungen är bara en symbol för det vidriga klassamhälle vi trots allt valt att leva vidare i. Ett samhälle där de rikare blir rikare och det fattigare blir allt fattigare.

Det är det här som vi borde lägga energi på, inte om kungen har varit otrogen eller inte - det tycker jag vi kan överlåta till Silvia att ta hand om.

Vissa människor kan jag helt enkelt inte begripa.

Det finns ett antal människor i kändissvängen som gör mej fundersam. Som jag helt enkelt inte förstår. En del av dem har jag helt enkelt svårt att begripa mej på, och andra kan jag helt enkelt inte begripa vad de är kända för. Ex:

Carolina Grynning ( stavas det så? ) - Jag kan helt enkelt inte begripa hur hon kan få ta så mycket plats i tv. För mej är hon bara en blond gaphals som inte tillför ett dugg. Bara för att man varit med i en dokusåpa och är en jäkel på att synas och höras betyder det väl inte att man passar som programledare.

Anna Book - helt obegripligt att någon kan leva så länge på nåt som man gjorde för över 20 år sen. För vad har hon gjort de senaste åren förutom en massa operationer och gråtit ut i media?

Håkan Hellström - jag vet, jag har sagt det förut, jag begriper helt enkelt inte det fantastiska med karln.

Kent - samma sak där, bara väldigt märkligt.

Torsten Flink - det är möjligt att han är både en fantastisk skådespelare och regissör men han har av nåt skäl lyckats skaffa sig en kultstatus som för mej är helt obegriplig. Han verkar mest va en självupptagen skitstövel.

Pär Lärnström ( i Mix Megapol ) - förstår inte vad karln har i etern att göra, eller andra media heller för den delen, han är bara pinsam!!

Ingemar Bergman - Visst, han var säkert fantastisk på sitt sätt men ändå - hur kan man bli så kult och geniförklarad världen över??? Det var ju inte så att han löste några världsproblem direkt

Staffan Westerberg ( Vilse i pannkakan och syster yster) jag tänker inte påstå att han förstörde min barndom, för det är att ta i, men jag förstår inte hur de kunde låta någon så skruvad göra barnprogram.

Riktig lycka är:

Att vakna på morgonen och inse att det första jag känner inte är smärta - de få gånger det händer lever jag på det hela dan.

Att gå hem från jobbet och känna att i dag, i dag så har jag gjort skillnad.

Att känna att den man älskar verkligen älskar en tillbaka.

Den där boken som man bara måste fortsätta läsa trots att man har tusen saker man borde göra istället, men om man lägger den ifrån sig är man rädd att man ska missa något. När människorna i den lever vidare även sen man läst sista sidan.

Att varje kväll, hur jävlig man än har varit, ha två små människor som kramar en och säger -" jag älskar dej, du äär världens bästa mamma i heeela universum".

Att varje dag ha turen att få omge sig med människor som man verkligen tycker om.

En stor kopp nybryggt te.

Känslan av att veta att det finns människor som älskar en och tycker att man är bäst, vad som än händer.

Att vakna upp och titta ut genom fönstret och veta att i dag behöver jag inte skrapa bilrutorna.

Det här är en av de absolut vackraste sånger som finns - texten är helt makalös!!

Alltså det här med tro.....

Jag har liite svårt att förstå att så många människor verkar ha ett behov av att tro på Gud, Jesus, Den helige anden, eller vad man nu väljer att kalla det. Helt enkelt en önskan om att det ska finnas något mer, något större och gärna lite obegripligt.

Eller varför inte tron på det övernaturliga och att man genom medium och seanser kan få nån slags kontakt med andevärlden och "den andra sidan".

Missförstå mej rätt, jag respekterar andra människors religionstillhörighet och tycker att det är självklart att människor ska få tro på precis vad det vill, det är bara det att jag inte förstår behovet.

Visst kan jag också inse att mycket av det här med gudstro och andlighet handlar om en önskan och en förhoppning om att det ska finnas något mer, en slags förklaring till att vi överhuvudtaget existerar. Och självklart handlar det också om någon desperat önskan om att livet inte ska ta slut och att det helt enkelt måste få finnas något efteråt.

Visst jag förstår allt det här och kan till och med tycka att det skulle kunna vara smått befriande att själv dela övertygelsen om att det finns en enkel förklaring och inte minst ett liv efter detta det vore ju förstås en tröst.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite sorgligt att så många människor ägnar sig åt att glädja sig åt och förbereda sig för det som kanske kommer sen, att de helt enkelt kan vara så upptagna av sin önskan om en plats i himmelriket, eller vad de nu föreställer sig, att de glömmer att ta vara på och uppskatta det liv de lever här och nu.

Det är ju också tragiskt när man tänker på hur många människor som fått sätta livet till i Guds och religionens namn, för något som faktiskt ingen med säkerhet kan säga existerar. Det handlar ju trots allt bara om tro. För även om jag vet att de flesta konflikter i religionens namn i grunden handlar om makt så används det ändå som ursäkt och det krävs nog ändå en ganska stark övertygelse om man ska välja att offra sitt liv, ex som självmordsbombare, i Guds namn. Då handlar det ju ändå om en tro och förhoppning om ett bättre liv efter detta. Fast ingen vet säkert att det faktiskt finns ett sånt.

Vore det inte bättre att försöka att inte fundera så jäkla mycket utan ta vara på det vi vet att vi har och leva här och nu?!

Jag för min del behöver inte tro på vare sig Gud eller Jesus, jag väljer att tro på mej själv och de människor jag omger mej med och försöker finna njutning i det som är här och nu, för i morgon vet vi ännu ingenting om och inget annat heller, för den delen..........

Boktips!!

Måste bara få tipsa om en lite udda men mycket läsvärd roman. Den gör en djupdykning i 60-talets rockkultur och ger åtminstonde mej en längtan efter en tid jag aldrig fick möjligheten att uppleva.
Själva berättelsen handlar om journalisten Sndy Blairs resa genom amerika med målet att skriva en artikel om det bisarra mordet på en rockmaager som en gång blivit känd som mannen som upptäckte rockbandet Nazgul. Resan för honom tillbaka till sin egen ungdom med spännande möten med gamla vänner och musik som skapat revolution.
Samidigt som det är en spännande resa genom en svunnen tid bjuder den också på en hel del spänning och oväntade vändningar. En roman om längtan efter tid som flytt och den nya generationens sökande efter förändring och revolt.
Helt klart läsvärt för den som gillar lite udda böcker med smått bisarra inslag!!

10 favorit-egenskaper:

Jag brukar ägna rätt mycket av mina lektioner åt att försöka få ungarna att förstå vad som är positiva egenskaper och få dem att fundera över vad de uppskattar hos andra människor, så därför vill jag nu presentera min egen lista med favorit-egenskaper - utan inbördes ordning:


Ärlighet - då menar jag inte enbart vad man säger utan att man är ärlig med vem man är och vad man vill, helt enkelt vad man står för.

Optimism - men då ska det inte vara den tillgjorda sorten utan komma från hjärtat.

Humor - livsviktigt!!!

Social kompetens - helt nödvändigt för att kunna fungera tillsammans med andra!! Som tur är det en av de saker man kan träna upp.

Charm - rätt sorts charm kan man aldrig få för mycket av, men även här gäller det att det kommer från hjärtat.

Civilkurage - är inte helt säker på att detta kan kallas en egenskap men jag älskar människor som vågar stå upp både för andra och sig själva.

Mod - krävs det en hel del av bara för att kliva ur sängen och fortsätta leva vissa dagar.

Generositet - då menar jag inte den sorten där man ger bort en massa dyra prylar, utan att man är generös med sin tid och sig själv som person. Helt enkelt att man bjuder på sig själv!

Självdistans - vet inte heller om detta kan kallas egenskap men ack så nödvändigt - människor som tar sig själva på allt för stort allvar är nåt av det värsta jag vet.

Jävlar anamma - finns det oftast alldeles för lite av i vårt samhälle. Det är bara att bita ihop och gå vidare - gnällkärringar göre sig icke besvär!!

Egenskaper eller ej, det här är i alla fall sånt som jag uppskattar hos andra människor och sidor som jag hela tiden jobbar på att utveckla även hos mej själv!!

Vad är det som är så fantastiskt med Håkan hellström??

Den grabben får alltid lysande recensioner och hyllas ständigt av så väl media som sin publik och jag fattar verkligen ingenting!!! Jag kanske e tondöv men för mej låter det mest som någon håller på att strypa grannens katt - ett jäkla oljud med andra ord. Killen sjunger ju hopplöst falskt!!

Det är möjligt att hans texter är geniala och att han är fantastiskt nyskapande men jag lyckas aldrig stå ut och lyssna tillräckligt länge för att upptäcka detta för det kryper i hela mig så fort karln börjar sjunga. Helt ärligt, jag fattar ingenting!!!!

Men men, alla får ju ha sin smak och sina favoriter - för mig kommer han ständigt att vara ett av världens små mysterium!!

Vart är den svenska pressetiken på väg??

Och hur länge ska media välja att lägga så mycket energi på kungens sexliv?? Jag kan inte för mitt liv förstå vad det är som väcker sådant intresse att det måste skrivas spaltmeter efter spaltmeter dag ut och dag in.

Visst, kungen är vår "regent" och en offentlig person som med all rätt bör granskas av media men är det verkligens kungens tidiga kärleksaffärer som pressen bör lägga energi på? Och var går gränsen för vad som är offentligt och privat? Och hur påverkar detta egentligen det svenska folket, vad har kungens små affärer egentligen med någon annan än honom själv och hans familj att göra??

Jag tycker faktiskt att det är lite skrämmande att svensk media i så hög grad börjar ta efter internationell press när det gäller skvallerjournalistik. Framför allt av den anledningen att det utarmar själva nyhetsjournalistiken och att det får hela media-Sverige att fokusera på fel saker. För visst måste det finnas viktigare saker att skriva om än vad vårt kungahus väljer att ha för sig i sängen eller på krogen för den delen.

Det måste finnas sånt som händer här i världen som har betydligt större nyhetsvärde och som förtjänar större intresse än detta billiga skvaller.

Om man nu måste ge sig på vår kungafamilj, vilket jag inte på något sätt har några invändningar emot, så måste det ju finnas områden som är av betydligt större intresse för svenska folket - hur de väljer att använd våra skattepengar tex. Det är väl något som är betydligt mer angeläget för svenka folket att få reda på, eller??!!

Vet inte hur det är med er......

...men för mej är det i alla fall så att det spelar ingen roll hur många amerikanska kriminalserier jag ser, jag har hittills inte hittat en enda som slår de brittiska deckarna.

Jag kan helt enkelt inte med alla dessa tillrättalgda perfekta, unga, snygga och outhärdligt fantastiska utredare och krim.tekniker som trots sin ringa ålder på typ 21 har kunnande och livserfarenhet som en 50-åring.

Det är helt klart betydligt trevligare och mer trovärdigt med småfeta, tunnhåriga gubbar i 55-års åldern som faktiskt har all den erfarenhet och rutin som krävs. Känns lite mer som skitig verklighet på nåt sätt, helt enkelt lite mer jag.......

vad sjutton gör man???

Ibland blir det bara för mycket!!! Det spelar ingen roll hur mycket man vrider och vänder på problemet, den ena lösningen känns på nåt sätt värre än den andra och det är fullkomligt omöjligt att veta om man gör rätt.

För hur gör man när man går omkring med en känsla av att ett barn far illa, kanske rent av riktigt illa men man bara har en känsla att gå på? Inget konkret alls utan bara en aning om att allt inte står rätt till och när man ser ett beteende som helt enkelt inte stämmer med det vi kallar för det "normala".

Vad gör man??!! Första tanken är ju - ANMÄL!!! Men samtidigt så blir åtminstonde jag osäker på om det verkligen är det rätta. För tänk, tänk om jag har alldels åt helvete fel och istället utsätter familjen och framför allt barnet en situation med granskning och ifrågasättande som bara leder till kaos och trauma för alla parter. Tänk om jag bara söndrar istället för helar??

Å andra sidan, tänk om jag bestämmer mej för att inte anmäla och detta oskyldiga barn i sin vardag genomlever ett helvete som jag inte ens i min vildaste fantasi vågar föreställa mej?? Tänk om??!! Hur ska jag kunna leva vidare med den misstanken och oron utan att göra något??

Sååå, vad sjutton gör man???

Hur kommer det sig att tossorna alltid är blå???

När jag tittade på nyheterna tidigare i kväll så insåg jag något som jag faktiskt inte tänkt på tidigare - vart man än verkar vara i världen så är de där tossorna i plast som man kan ha på fötterna alltid blå!!

Är inte det lite märkligt?!

Jag kan självklart inte gå i god för att det är så över allt men när jag började funder på det så insåg jag att alltid när jag sett nyhetsinslag eller filmer när kriminaltekniker eller labmänniskor och läkare av olika slag ingår så är alltid de tossor de har på fötterna just BLÅ. Oavsett vart det är nånstans.

Undra just vem som har bestämt att det ska va så och varför de just är blå?? Lite märkligt och rätt latjo, tycker i alla fall jag......

Ett av de främsta skälen att jobba som fritidspedagog!!!

I morgon börjar en av de bästa arbetsveckorna på året - HÖSTLOVET!!! Det finns ju de som menar att ett bra skäl att bli lärare är alla lov, jag vill påstå att det är ett av de bästa skälen till att bli fritidspedagog. Inte för att jag kan va ledig, och ska jag vara helt ärlig så är jag hellre ledig vilken annan vecka som helst på året, nä jag älskar att jobba på loven. Det är ju då man på allvar har tid att ägna sig åt barnen och dessutom hinner hitta på en massa kul som vi inte har en chans att gör annars.

Här kommer några exempel på vad kommande vecka innehåller:

Måndag - pyssel, gympasalen och lussekattbak i mängder.

Tisdag - går vi till skogen och tar med oss hamburgare och kanelbullar och om jag lyckas ordna ett triangakök lovar jag även att bjuda på nylagade krabbelurer!!

Onsdag - drar vi till bowlinghallen!!

Torsdag - då har ett par av våra kreativ ungar ordnat en utklädningsfest, UKF, med disco, lekar och pris till bästa utklädnad!

Fredag - då drar vi till badet och stannar så länge vi får och orkar!! =)))

Alltså det här med symetri... det är helt enkelt rätt viktigt för mej...

DÄRFÖR FÅR DET HELT ENKELT INTE SE UT SÅ HÄR!!!!!

ELLER SÅ HÄR......
OCH DET KAN DÅ RAKT INTE HELLER SE UT SÅ HÄR:

Min lilla hjärna hamnar helt enkelt i koma när den ser sånt här och det tar en jäääkla tid att återhämta sig!!! Det borde helt enkelt va förbjudet!!!!

Är det nån som vill ha lite garn???

Sorry!!! Förseeent - för nu ligger det i soporna!!!!

Jag är också född under fel årtionde!!

Det är allt för ofta nu för tiden som det mesta handlar om yta och finish istället för sånt som verkligen betyder nåt. Kolla bara listan över mest lästa bloggar så ser man ju vad människor prioriterar - mode, skönhet, inredning och skvaller! Inte ens kvällstidningarna, som när jag växte upp ändå mest handlade om nyheter, handlar ju längre om något som verkligen är värt att lägga energi på.

Nä, jag önskar att jag hade fått varit med då när det hände saker i samhället och unga människor stod på barrikaderna och kämpade för det de trodde på. På den tiden när det fanns människor som verkligen orkade bry sig - om annat än smink och senaste modet!!

Värsta jävla ångesten!!

Nu är den här - ångesten!! och här kommer en lista på orsaker:

1) Skohyllor i oordning, dukar som ligger snett, stolar som står rörigt - tro mej jag vet, det är sjukt!!!

2) Att jag aldrig hinner/ kommer ihåg att köpa de där jäkla fodrade gummistövlarna som ungarna så väl behöver - hur svårt kan det va!!!!

3) Alla ungar som jag vill hjälpa och inte kan - de är alldeles för många!!

4) Att det är större chans att mina ungar hamnar frmför datorn på söndag förmiddag än i vilda lekar utomhus som de egentligen borde - hur lat får man bli som morsa!!!

5) Att julen närmar sig och jag ännu inte vet hur och med vem själva julaftonen kommer att firas - samma visa varje år!!

6) Att jag aldrig kommer iväg till Second-hand - högen som ska skänkas bort bara växer!!!

7) Alla läxor som dottern ska hinna med och som jag måste hjälpa henne att komma ihåg - hon förlåter mej aldrig om det är nåt vi glömmer!!

8) Att jag antagligen skämmer bort och curlar mina ungar på ett sätt jag egentligen inte vill!!!

9) Att det jag vill så sällan är det samma som det jag borde!!

10) Att jag inte kommer hinna lära mina ungar allt de behöver innan det är för sent!!

Kan inte fatta varför ungar måste va så jävliga mot varann!!

Jag ägnar ju ganska stora delar av dagen åt att hjälpa ungarna på vår skola med diverse saker, bl.a. att funka tillsammans. Har turen att jobba på ett ställe med ganska få problem på det här området men jag kan ändå inte sluta oroa mej för hur jäkliga vissa ungar kan va mot varann. Det värsta är att jag inte har nån bra patentlösning på hur vi ska komma tillrätta med det.

Det är väl i och för sig det som är själva utmaningen men det kan också bli jäkligt frustrerande.

Det värsta är de som måste hacka på och trycka ner andra för att själva få bekräftelse och må bra. Tro mej jag vet att det i många fall handlar om osäkerhet och att finna sin plats i gruppen men det gör mej ändå riktigt förbannad. Och vad gör vi vuxna för fel när ungar måste använda dessa metoder för att hävda sig??

Jag tycker också att det verkar som barn i dag är allt senare i utvecklingen när det gäller det här med att släppa sin medfödda egoistiska sida. Det är så himla många som är självupptagna och jag centerade så man kan ju inte låta bli att undra vart det ska ta vägen. Och hur sjutton funkar det hemma??

Är det så många föräldrar som gett upp och låter sina ungar få som de vill i alla lägen? Funderar man inte alls på vad som kommer att hända dessa ungar när det tvingas möta verkligheten och funka ihop med andra och allt inte längre handlar om dem själva?

Tro mej, fortsätter det på det här sättet kommer vi få ett framtida samhälle fullt av självupptagna egoister.

MARIA!!!! har du sett att du finns med på min lista???

I dag kan jag lugnt påstå att min skruvade hjärna är alldeles förvirrad!!

Alldeles för lite sömn och för mycket som rör till det Känns som det kan va dags att skicka iväg den på en riktigt lååång semester!!!

Det här är en av de bästa låtar som finns - den ska spelas på riktigt hög volym!!!

Kan inte riktigt acceptera att vissa människor föds onda!

Men om de inte gör det, vart går det så åt helvete fel??!! För hur man än vrider och vänder på det så finns det ju en hel hög vidriga onda människor som rör sig ute i vårt samhälle och det måste ju vara något som har gjort att de blivit så.

Har alla haft en hopplöst trasig och vidrig uppväxt som de nu försöker ge igen för eller vad beror det på??

Det konstiga är, tycker jag är att om jag tänker på de människor jag växte upp med, och man hinner ju träffa rätt mycket folk genom åren, så kan jag ju inte säga att jag vet en enda som har spårat ur fullständigt. Så vart växer alla dessa trasiga själar upp?? Om det nu är uppväxten det beror på.

För någonting måste det ju va som gör att vissa tar sig rätten att förstör andra människors liv. Och nu pratar jag inte om de här småkriminella typerna som gör små inbrott här och där utan jag menar de riktigt onda. De som utnyttjar barn, ungdomar och kvinnor sexuellt, misshandlar, säljer, torterar och lemlästar. Listan kan ju nästan göras hur lång som helst. Tänk bara på alla de som tar livet av folk för pengar och makt.

Om nu inte vissa människor föds onda, vad kommer det då sig att vi ännu inte lyckats ta reda på vad som gör att de blir det och vad kommer det sig att ingen lyckats komma på hur vi ska göra något åt det??

10 filmer jag inte glömmer - OBS! Jag påstår inte att alla är bra, bara att jag inte glömmer dem:

Top Gun - har rätt så annorlunda minnen till den filmen. Dessutom är sexscenerna en klassiker!!

Dirty dancing - kan helt enkelt inte låta bli att älska den filmen, för slutscenen om inte annat!!

Can`t buy me love - först filmen jag såg han Patric Dempsey ( eller vad han nu heter ) i, charmigt!!

Djurkyrkogården - av Stephen King. Vi var 4 i biosalongen och en av de 2 längst bak hade ätit något högst olämpligt - tack gode gud för att de satt längst bak!! Filmen var dessutom ingen höjdare.

Nyckeln till frihet - det här är riktigt bra!!

Den gröna milen - en till av Stephen Kings klassiker som är helt outstanding!!

Döda poeters sällskap - spelar ingen roll hur många gånger jag ser den, jag lipar alltid!!

Life of Brian - sjukt rolig!! En av få komedier som lever upp till att verkligen vara komedi!!

Skicka vidare - något smörig men jag kan inte låta bli att älska budskapet i filmen.

American history X - otäckt bra och tankeväckande!!

det finns ju hur många till som helst men det tar vi en annan gång =))

Varför blir jag så bekymrad....

....när jag inser att dagens unga gör precis det jag gjorde när jag var ung??? Det blev ju faktiskt människa av mej med och jag har ju klarat mej rätt så hyffsat ändå.

Jag har varken hamnat i missbruk, kriminallitet eller ens varit i närheten av socialens insatser genom åren utan lyckats bli vuxen på ett ganska smärtfritt och bekymmerslöst sätt.

Vad är det då som gör att jag får en stor klump i magen när jag ser bilder på nätet med unga tjejer och killar redlöst berusade med ölburkar i händerna, jag var ju precis likadan själv??!

Kan det va för att jag numera vet att det lika väl kunde gått åt skogen? Kan det va för att jag varje dag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte föll dit ordentligt och för att jag ändå hade vett nog att stanna vid alkohol och cigaretter? Eller kan det kanske vara för att jag vet att det är ett helt annat samhälle våra unga möter i dag??

Antagligen är det en kombination av allihop.

För det är ju trots allt så att man vet aldrig innan om man har anlag för att hamna i missbruk, det upptäcker man aldrig förrän det är försent.

Det är ju också så att det i dag finns en helt annan tillgång av droger än när jag växte upp, på 80-talet var det ju faktiskt en ganska märkbar nedgång när det gäller ungdomars användande av tyngre droger, tack och lov kanske jag ska säga.

Dessutom var det väldigt sällan som jag som ung behövde känna mej rädd för andra ungdomar jag mötte på stan på kvällarna, riktigt så är det ju tyvärr inte i dag. De flesta brott som ungdomar utsätts för i dag begås av andra ungdomar. Det gjorde det kanske även på vår tid men jag vet inte någon i min närhet som blev nedslagen och rånad på gatan av ungdomar i sin egen ålder eller yngre. Klimatet var trots allt ett annat, det går inte att komma ifrån.

Det som gör mej mest bekymrad är ändå när jag ser bilder där ungdomar festar rätt vilt och föräldrar är med och gladeligen ser när det händer. För oavsett hur mycket jag festade i unga år, där gick gränsen - mina föräldrar skulle aldrig tillåtit att jag som femton - sextonåring söp hejdlöst i mitt eget hem utan att göra nåt åt det. Att jag röjjde på stan och gjorde saker i smyg är väl en sak men de skulle aldrig leende sett på och accepterat det.

Jag får väl bara hoppas och hålla alla tummar jag har att det går vägen och att alla dessa ungdomar som jag tycker så himla mycket om tar sig igenom den här perioden utan värre bakslag och att de åtminstone inte gör om alla mina misstag, de har nog fullt upp med sina egna.

Det här är ungefär den syn som möter mej varje dag på väg till jobbet....

och det är inte utan att jag börjar bli lite bekymrad. Vad är det som säger att vår lilla planet inte helt plötsligt byter riktining med alla dessa vindkraftverk? Vem har egentligen forskat på det, va?? Tänk om alla dessa "vindsnurror " faktiskt gör så att jorden helt plötsligt drar i väg ett par mil åt fel håll, vad händer då??

Vad är det som säger att det inte är det som är orsaken till klimatförändringarna?? Och har vår planet dessutom lika dåligt lokalsinne som jag har då kan ni räkna med att det är kört! Då lär vi krocka när som helst!! Så spänn fast säkerhetsbältena gott folk för snart smäller det!! Kanske....

Hahaha... lite småroligt i alla fall!!!

Det är ju inte alltid som man är överrens med chefen =))

Någonting måste va vääldigt fel!!

Jag älskar mitt jobb och brukar verkligen tycka att jag har det roligaste och bästa arbete som finns. Jag brukar sprudla av energi och se fram emot varenda minut. Jag brukar t.o.m. tycka att det är roligt att använda mina lediga kvällar åt att planera morgondagens arbete.

MEN..... någonting har hänt. Det känns bara oerhört tomt.... luften har helt enkelt gått ur mej och allt känns bara.... ja tomt....

Varför får man inte kritisera kommunanställda??

Eller, det är väl klart man får men varför är det så himla känsligt? Allt som oftast känns det som jag jobbar inom en skyddad verkstad där alla håller om varandras ryggar och ingen vågar ifrågasätta människor som faktiskt inte klarar sitt jobb. Det viktigaste verkar vara att alla ska trivas och att ingen får bli stött eller ledsen.

Det är ju ändå barn det handlar om och jag avskyr verkligen den här mesigheten som jag träffar på ibland bland människor som jobbar inom kommunal verksamhet. De här människorna som tycker att man ska ha överseende med alla handa brister och att man aldrig får ifrågasätta det jobb som görs.

Jag tycker att det är vår förbannade skyldighet att ifrågasätta våra kollegors arbetsinsatser om vi upplever att det de gör är helt åt skogen. Vad har vi egentligen för rätt att låta bli? Det är som sagt barn vi jobbar med och vårt samhälles framtid och då måste vi väl kunna ställa krav på de som jobbar där.

Jag påstår inte att jag på nåt sätt är perfekt men jag anser ändå att jag är rätt så bra på det jag gör och jag har ialla fall en tanke med mitt arbete och mitt sätt att agera. Tro mej det är det inte alla som har. Jag möter allt för många som bara jobbar på utan en gnutta eftertanke eller reflektion och som aldrig heller ifrågasätter sitt eget agerande.

Och jag är så jävla trött på frasen " man kan ju inte göra mer än sitt bästa". Nä det kanske är sant men om ditt bästa inte räcker då? Vad gör vi då? Ska vi bara gilla läget och accetera att en hel mängd ungar hamnar i kläm?! Jag tycker inte det.

Det finns ju faktiskt människor som valt fel väg här i livet och de må väl vara hänt så länge det inte drabbar nån annan. Tyvärr så gör det ju allt som oftast det och då kan vi ju inte bara stillatigande stå och titta på.

Jag hoppas och tar för givet att människor i min omgivning vågar kritisera mej om jag gör något som är helt galet och ännu hellre om jag agerar helt inkompetent. Det ser jag som deras förbaskade skyldighet och jag skulle rent av bli fönärmad om jag fick veta att det inte var så. Så pass mycket civilkurage måste jag väl ändå kunna kräva av mina medmänniskor?!!

För det kan väl inte vara så att de vuxnas väl och ve ska gå före barnens, eller...????

Jag gillar min lilla byhåla!!

Är man uppvuxen i Lidköping så har man vant sig vid att Götene ses som en hopplös byhåla som man endast passerar på väg mot Mariestad eller ännu hellre vår huvudstad. Nu hamnade jag ju ändå här tack vare kärleken ( är det inte väldigt klyshigt ) och jag måste få erkänna att ju längre jag bor här desto nöjdare blir jag.

Visst det här är ingen metropol på nåt sätt och det finns inte vare sig Mc Donalds eller H&M i närheten men det finns ju faktiskt en himla massa annat. Framför allt har jag insett att det här en kommun där det faktiskt folk som vågar satsa lite och som trots dess "litenhet" vågar starta nytt.

Här kommer ett helt gäng anledningar till att jag faktiskt tycker rätt bra om min lilla byhåla:

Mina ungar har haft turen att gå på en riktigt bra förskola med proffsig personal och genom- tänkt verksamhet.

Nu går de på en toppenbra skola med en skolgård som är svårslagen - man kan inte klaga när man har en mysig skog och värsta pulkabacken inom skolans gränser.

Vi har ett hyfsat bibliotek - nödvändigt för en bokmal som mej.

Vi har ett badhus som just nu är under renovering - inte fy skam för en så liten kommun.

Vi har en relativt stor idrottshall.

Vi har fotbollsframgångar på så väl dam som herrsidan.

Kyrkan har en barnkör som är helt suverän med en ledare som verkar orka hur mycket som helst och som gör allt för att ungarna ska trivas - de ordar körläger i två dar varje år som inte kostar oss föräldrar en spänn + allt annat.

Vi har åtminstone 3 klädaffärer med ett bra urval för såväl dam och herr som barn.

Vi har en sportaffär/järnia med ett brett sortiment Även den med ett stort urval av kläder.

Vi har flera mysiga presentbutiker.

Vi har en mycket modern ICA- butik som dessutom har öppnat en liten bokhandel mitt i butiken med ett brett sortiment.

Götene har ett flertal pizzerior och restauranger med riktigt bra mat.

Min favorit - Vi har ett nyrenoverat och nyöppnat toppengym som har ett utbud av möjligheter som ingen förväntar sig ska finnas på en så liten ort. Detta i kombination med ett nyrenoverat hotell och mysigt cafè. Kan inte bli mycket bättre!!

Dessutom har vi ju Kinnekulle med allt vad det innebär av natur och kulturupplevelser.

mm,mm,mm......

Så vad kan man säga - Jag gillar min lilla byhåla, helt enkelt!!!!

G - Som i Gemenskap - här snackar vi kultfilm!!!

Här snackar vi äkta girlpower - hur bra som helst!!!

Är det nån som kan låna mej ett par miljoner??

Har ett projekt som jag faktiskt är himla sugen på att genomföra. Har sedan länge haft en dröm att starta eget, exakt vad det ska handla om är jag inte riktigt tvärsäker på för det finns så mycket och helst skulle jag vilja kombinera alltihop.

Skulle vilja ha en liten mysig Te-butik där allt som har med Te att göra skulle finnas, allt från fina tekannor till mängder av tesorter och härliga små godsaker att äta till. Detta skulle jag vilja kombinera med ett riktig mysigt Cafè med sköna soffor och härlig stämning där det bara finns hembakt och smaskiga mackor och så självklart fantastiska teer från den egna butiken. det skulle också finnas böcker och tidskrifter att bläddra i för den som vill koppla av en stund. Jag skulle dessutom vilja få in en liten exklusiv bokhandel mitt i allt det här där man kan hitta allt från gedigna klassiker till värsta skräcklitteraturen ( tantsnusk och annan skräplitteratur går däremot bort helt). Tror ni den kombinationen skulle funka??

Sen har jag ju den här drömmen om att köpa en stor härlig kåk med massor av mysiga små kryp-in där jag och världens bästa arbetslag skulle kunna starta vårt eget fritids med den verksamhet vi vill bedriva. Ett riktigt "barnens hus" fyllt att möjligheter, kreativitet och massor av kärlek till alla goa ungar som behöver oss.

Sen har jag ju också en envis önskan om att få åka runt och föreläsa. Jag bara älskar att stå och prata inför folk och att få ta del av andra människors reaktioner. Att få ha små kurser och träffar där jag får möjlighet att vara med och förändra människors tänkande och liv. Vet inte om det är nån naiv egotripp men jag tror verkligen att jag har förmågan att förändra och tillföra något och att jag faktiskt skulle kunna ha en hel del positivt att tillföra andra människors liv.

Eller också är det politiker jag borde bli, så jag kan påverka på allvar. Jag vill verkligen göra något som spelar roll och som betyder nåt.

Så vad säger ni, är det nån som har ett par miljoner att låna mej? Eller varför inte rent av se det som en investering, det kan väl knappast misslyckas..... eller???

Att det finns så otroligt många naiva föräldrar...

I mitt jobb så träffar jag dagligen en hel mängd föräldrar och jag slutar aldrig att förvånas över hur naiva och blåögda många av dem är när det kommer till deras egna barn och vad dessa små "änglar" är kapabla till.

Det är konstigt nog väldigt ofta så att man har svårt att inse att det egna barnet kan göra några som helst fel och att deras lilla juvel kan vara något annat än oskyldig. Dessutom är det oroväckande många som aldrig tror att deras barn ljuger. Hallå, har de aldrig varit barn själva eller?? Det ingår i barns naturliga beteende att om inte ljuga så i alla fall hitta på både det ena och andra, det är ju i stort sett bara den egna fantasin som sätter gränser. Och det här med att dra en liten vit lögn då och då är ju på nåt sätt en naturlig egenhet som barn har för att slippa undan sånt som är obehagligt. Den förälder som tror något annat är inte bara naiv utan rent av korkad.

Det stora problemet med det här är ju att det är så otroligt svårt att komma till rätta med vissa barns destruktiva beteenden om de har föräldrar som hela tiden förnekar att det finns ett problem.

När vi sen kommer till den svåra frågan om mobbning kan vissa föräldrars tänkande bli ett allvarligt problem. Och då talar jag inte enbart om den som mobbar utan lika ofta kan det vara den mobbades föräldrar som skapar problemen. Det är ju nästan tabu nu för tiden att ifrågasätta den som upplever att de blir mobbad men likväl ser jag det som en nödvändighet.

För vi måste inse att alla har sin egen bild av verkligheten och att den färgas av personens tidigare erfarenheter och upplevelser. Den sanna verkligheten ligger ju ofta någonstans mellan de olika parternas bild av det som hänt och skett. Om man då som förälder utan någon form av ifrågasättande tar för givet att det mitt barn säger är den enda sanningen är man ute på farlig mark. Det kan ju faktiskt vara så att den som känner sig utfryst och mobbad i själva verket inte alls är det utan att problemet ligger i att barnet självt väljer att hela tiden se sig som ett offer.

Sen kan man ju också fråga sig hur mycket ansvar den som blir utstött har för att kompisarna väljer bort just den personen. Det finns ju en gräns för vilket sorts beteende kompisarna ska behöva stå ut med innan de tröttnar. Ett barn som har svårigheter att klara regellekar och som inte fixar vare sig förluster eller minsta motgång blir snart ganska så krävande att umgås med. Är det dessutom en person som tjurar så fort han eller hon inte får som den vill kan man inte gärna förvänta sig att kompisarna ska hur mycket överseende som helst.

Jag vet att det låter hårt men jag är inte alls så säker på att alla som upplever sig som utstötta offer alltid är de verkliga offren. Har dessa barn då föräldrar som vägrar se sitt barns brister kan dessa problem vara oerhört svåra att komma tillrätta med.

Jag tycker att det är dags att vi som föräldrar börjar ta vårt ansvar och inser att hur mycket vi än älskar våra barn så gör vi dem en björntjänst om vi förväntar oss att de är ofelbara, perfekta små änglar som inte har förmågan vare sig att ljuga eller förvränga sanningen. Det är på tiden att vi blir medvetna om att vi måste våga se verkligheten, inte för vår skull utan för våra barns.

När ska vi slippa alla dessa dokusåpor?!

Trodde och hoppades i min naiva enfald att det här med dokusåpor var en trend som skulle ha ebbat ut och rent av självdött vid det här laget. Istället har det blivit precis tvärtom. Och jag förstår inte varför, det mesta är ju rena skiten!!

Vad är det som gör att så många människor vecka efter vecka lägger både eneri och tid på att sitta och beskåda människor som gör bort sig i TV. För det är ju någonstans det som är syftet - att "vuxna" människor ska göra så mycket korkade och fåniga saker som möjligt framför kamerorna så att vi som tittar kan tycka att vi inte är så förfärligt löjliga ändå, det finns ju alltid de som är värre. För någon annan anlednig kan jag inte hitta till denna förnedrings-TV.

Vi får väl hoppas att de som ställer upp i "ensam mamma söker", "bonde söker fru", "biggest looser" och inte minst "Kungarna av Tylösand", mfl. inser att det är det folk gör, skrattar åt dem. Oavsett vad som händer så är ju hela konceptet förnedrande både för de som deltar och de som tittar.

Jag förstår dock inte att folk inte tröttnar. De kör ju om samma smörja om och om igen och asvsett vilken man väljer av dessa serier så är ju kontentan densamma.

Det värsta är att jag tror att det finns hur många som helst som är villiga att vara med hur dumt och korkat det än är.

Har det helt enkelt blivit så att man måste synas och höras i media på nåt sätt för att vara säker på att man finns? Är det så att det är så viktigt att bli känd att man inte längre bryr sig om i fall man blir Ökänd?

Jag väljer i alla fall att stänga av TV:n och läsa en bok istället. Tur att det finns så oändligt många att välja på för den här dokusåpa-trenden verkar ju dessvärre vara här för att stanna.

Det här är så makalöst bra!!!!!!!!

Ännu en sak som jag saknar........

10 saker jag saknar/ längtar efter just nu... eller ja, hela tiden egentligen!

1) Mina gamla elever - ja, inte alla förstås för då skulle jag ljuga men ett visst gäng. Det är ju "mina ungar" och jag älskar dom villkorslöst!!! Jag träffar dem allt för sällan =(

2) GLASS I MÄNGDER - jag fullkomligt älskar glass men det är ju helt hopplöst för figuren så det är bara att bita ihop och gilla läget!!

3) Brorsan och hans familj - att det ska kännas så långt till Stockholm! Ungarna saknar dem nog ännu mer.

4) December - tur att den snart är här för bättre månad finns inte!! Jag är absolut ingen pysseltant men jag älskar att mysa och hela december är ett enda långt myyys för mej!!

5) Johannes min kära kusin - vi träffas väldigt sällan men jag blir alldeles varm i hjärtat när det väl blir av!

6) Mina fritidsledarvänner - hela den tiden när vi gick och läste på folkhögskolan är ett enda stort glädjerus och den gemenskapen vi hade i vår klass är svårslagen!! Jag saknar er som faaaan!!! Men snart träffas vi igen =))

7) Känslan av att ha full kontroll i en gympasal - trodde jag aldrig skulle säga det här men jag saknar min gympalektioner. Den känslan när allt bara flyter är grym!!

8) Min ungdom - jag klarar mej alldeles utmärkt utan finnar och klädvalsångest men den där friheten och ansvarslösheten man kunde hänge sig åt på den tiden skulle jag gärna vilja ha tillbaka. Att bara göra det man känner för utan en tanke på konsekvenserna.

9) Egen tid - kan man aldrig få tillräckligt av helt enkelt!!

10) Känslan av att vara nykär - när man har levt med samma person i 21 år känns den känslan väääldig avlägsen. Spelar nog ingen roll hur mycket man älskar varann den känslan kommer i alla fall jag alltid att sakna!!

Det här ska jag bli när jag blir stor:

* Proffsdansare - jag är helt såld på allt vad dans heter, takten har jag ju men det blir till att jobba en del med smidigheten och alla hopp och volter men vad sjutton; mirakel har ju skett förr!

* Föreläsare på heltid - spelar ingen roll vilket ämne bara jag får stå och snacka in för en massa människor och ha deras odelade uppmärksamhet, att alla lyssnar på just mej! Ju fler desto bättre, ge mej Globen bara!!

*Politiker - tänk vad mycket bättre allt skulle bli om bara jag fick bestämma!!

* Grymt vältränad - bara känslan av att ha full koll på sin kropp och veta att man är ruskigt stark. Jag har väl en bit kvar men jag är i alla fall på rätt väg! =))

* Författare eller journalist - det här är en dröm jag aldrig lär släppa och som ju faktiskt skulle kunna bli verklighet bara jag gav mej sjutton på det. Helst ska jag ju lyckas klämma ur mej något fantastiskt livsverk som senare blir en omtalad klassiker och självklart ger mej det välförtjänta Nobelpriset!!

Visst har jag massor att se fram emot!! För drömma kan man ju alltid =)))

Hahaha....

Ibland har ungar verkligen en förmåga att ge en ett gott skratt.

Sonen som går i förskoleklass har varje vecka veckans bokstav vilket bl.a. innebär att de en dag i veckan ska ha med sig en sak som börjar just på denna bokstav. Den här veckan är det R som gäller och där finns det ju en hel del att välja på och det vill till att hitta något som känns både nytt och lite annorlunda. Sonen funderar en bra stund och lyser sedan upp och säger:

- Jag vet, jag kan ta med mej morfar Rolf till skolan han börjar ju på R!!

- Visst, säger jag, vi kan ju alltid fråga.

Sonen funderar en stund:

- Men mamma, morfar kan ju inte ligga på R-vagnen hela dan......jag tror inte ens att han får plats!!

Hahaha......... Lite smålustigt, tycker i alla fall jag!!

Livskunskap - enligt mej!

Så här är det - jag har genom åren haft ett antal klasser i livskunskap och på olika sätt försökt lära dem sånt som kan va bra att ha med sig när man växer upp och är på väg in i vuxenlivet, och det finns ju en hel del att ta sig igenom på det området.

Men så när jag satt och planerade morgondagens lektion så kom jag på att det finns ju en hel massa som jag egentligen borde lära ut men som antagligen aldrig skulle anses tillräckligt rumsrent för att platsa i ett klassrum.

Så därför kommer här i stället min egen inofficiella lista på vad livskunskapen egentligen borde handla om:

Livskunskap enligt Malin:

1) Livet är ständigt orättvist - alla som försöker få er att tro nåt annat ljuger, det är bara att gilla läget!

2) Alla människor ljuger - helt enkelt för att de flesta tjänar på att göra det, för jäkligt men sant!

3) Uttrycket: " det man inte dör av gör en starkare" är bara skitsnack - man kan faktiskt dö långsamt!

4) Du lär garanterat bli sviken av den du älskar ett otal gånger i livet - ingen är ju mer än människa, det är bara att bita ihop, gilla läget eller sparka ut honom/henne och gå vidare.

5) Killar, män, karlar, mm har två huvuden - de använder allt för ofta "fel" huvud att tänka med vilket gör att de uppför sig rätt märkligt emellanåt!

6) Det är insidan som räknas - visst, men vem tar sig egentligen tillräckligt med tid för att ta reda på hur du ser ut på insidan när två jättesillikonbröst passerar två meter längre bort?!

7) Du kommer att bli lika pinsam som dina föräldrar - om inte värre!!!

8) Alla människor är lika mycket värda - jovisst, det är väl det SD har kommit in i riksdagen för att lära oss?!

9) Den människa som delar din hemlighet i dag skvallrar om dej i morgon - visst finns det människor man faktiskt kan lita på men det tar för det mesta en halv livstid att hitta dem.

10) Du är allra bäst på att vara just du, precis som jag är allra bäst på att vara just jag och det kan ingen ta ifrån oss - det tror jag faktiskt på!!!

Jag har bestämt mej - jag ska bli kastrullälva!!!

Det verkar på nåt sätt så härligt bekymmersfritt och småmysigt och det mesta går att ordna med lite småkraffs och några samarbetsvilliga skalbaggar!

Jag undrar om man får det där med sinne för teknik på köpet för det är ju inte min starkaste sida.

Men håll med om att det är rätt så fresande att fly in i denna färgstarka fantasifulla värld där alla är vänner med alla och så där naivt lyckliga över nästan ingenting.

Dessutom får man ju chansen att möta ett helt gäng sköna figurer.

Och det bästa av allt - man får ett par skitsnygga vingar som man kan fladdra omkring med och som gör att man kan ta sig vart som helst!!! Men se upp för regnet - man kan ju inte flyga med blöta vingar, det vet väl varenda älva!!